När man vet så vet man.. Eller så skiter man i det 😎
Har lite halvtrist även fast jag vet att jag skulle behöva dammsuga och dansa runt med dammvippan lite 😂 istället fördriver jag tiden att titta på tv, såhär en söndag då det finns så himla mycket bra på tv.....
Saknar er, mina favoritkillar.
Fyndat på mig lite sånt där vardagslyx som kan förgylla ens vardag lite i alla fall.. 💝
Jag fucking älskar Askersund. Den här lille staden har tagit mitt hjärta och själ med storm! Jag flyttar aldrig nånsin härifrån. Hela mitt liv har jag bott i Hallsberg, hade aldrig direkt ngt imot det, det var ju där jag hade mitt liv, vännerna, familj, mina barns första steg, ord, dagisplats, första klass, mitt HEM. Folk gnällde och klagade. Inte nån flyttade därifrån trots allt gnäll märkligt nog, och jag själv hade egentligen inga planer att flytta, ville inte flytta. Men efter att ha bott i Askersund nu snart ett år, har jag aldrig känt mig mer hemma. Aldrig känt mig tryggare i nån stad på det här märkliga sättet, men jag älskar den här staden. Jag flyttar aldrig tillbaka till Hallsberg. Säger jag nu. Finns dock en liten detalj som skulle kunna göra mitt sinne lite mer öppet och flexibelt för det om det nu skulle komma till det.... 😎
Kanske ska göra nån nytta...
Så jag lägger upp lite pics istället. Ockupera hjärnan lite som kryllar med massa otuktheter 😂😎😁
Saknar er, mina favoritkillar.
Fyndat på mig lite sånt där vardagslyx som kan förgylla ens vardag lite i alla fall.. 💝
Gabriel ❤️
Jag fucking älskar Askersund. Den här lille staden har tagit mitt hjärta och själ med storm! Jag flyttar aldrig nånsin härifrån. Hela mitt liv har jag bott i Hallsberg, hade aldrig direkt ngt imot det, det var ju där jag hade mitt liv, vännerna, familj, mina barns första steg, ord, dagisplats, första klass, mitt HEM. Folk gnällde och klagade. Inte nån flyttade därifrån trots allt gnäll märkligt nog, och jag själv hade egentligen inga planer att flytta, ville inte flytta. Men efter att ha bott i Askersund nu snart ett år, har jag aldrig känt mig mer hemma. Aldrig känt mig tryggare i nån stad på det här märkliga sättet, men jag älskar den här staden. Jag flyttar aldrig tillbaka till Hallsberg. Säger jag nu. Finns dock en liten detalj som skulle kunna göra mitt sinne lite mer öppet och flexibelt för det om det nu skulle komma till det.... 😎
Farsdag
Ca 2,5 veckor kvar tills jag ska iväg. För varje dag som går känner jag att det är rätt beslut och blir mer taggad. Att stället är så himla fint och mysigt, helt nyrenoverat på vissa delar, gör det ännu bättre. Jag hoppas och ber till gudarna att det ska vara en lärorik och glädjefylld tid trots att den där jobbiga tröskeln i början konmer vara den värsta. Lite spännande oxå. Nya ansikten. Några i alla fall. Det är rätt skönt, inget stort, 4-5 flickor mest. Det jag fruktar mest är hur jag ska hantera saknaden för mina barn. Men det gäller ju att se det från det långsiktiga hållet, det handlar om 4 månader, och jag kommer att få mina permissioner där jag kommer se till att synka ihop barnen och träffa dom.
Igår var Gabriel här hela dagen. Han fick äntligen sitt FIFA 15. X 2 till och med!! Så en lycklig liten kille fick ta ned sig ena spelet hem.
Hashtag egoboost
Efteråt kommer Mitt liv kommer att utgå ifrån dom och deras behov och inget annat.
Allt som är möjligt kommer jag se till att livssituationen kommer vandra kring dom. Miste ca 1,5 år (inte hela 1,5 år men har varit frånvarande väldigt mkt till och från) och det är inte förrän nu igen som pusselbitarna börjar hamna rätt.. Jag är duktig på att fumla runt och ha sönder pusslet varenda gång det nästan är klart. Ni vet, pundarstämpeln som jag fått, missbrukaren jag är, snubblar oftast på mållinjen. Och jag vet nog mkt väl om vilka som säger en sak, heja heja dig du klarar det vi hejar på dig. Men i själva verket menar dom "heja dig agga... Du kan ju alltid försöka men vi vet ju hur det går som det alltid gått! Du kommer aldrig klara av det! Är det värt det? Är knarket viktigare än dina barn?" Idioter! Ni vet uppenbarligen inte ens om vad ni pratar om, för i så fall hade ni aldrig vräkt ur er "är knarket viktigare än era barn?" INGET är viktigare än mina barn!! Och denna angelägenhet angår inte nån annan än dom som är underrättade ständigt. Personerna som ingår i nätverket är dom som är viktigast, resten får prata, tycka, hur mycket dom vill. Jag har annat för mig än att bry mig, men kanske inte verkar så när jag bloggar om detta ganska ofta, men det är för jag ofta får veta rykten efter rykten som går, vissa skiter jag i gör jag vet ju ändå vad som är sant eller inte, ibland om jag har chansen så konfronterar jag idioten som sprider saker. En av ggrna jag gjorde det och dum Som jag var tog jag henne på ordet fastän jag borde ha gått på magkänslan som gapade till mig, så egentligen har man lärt sig att, trots ifall man tar tag i skitsaker som cirkulerar och kan ställa till det för en i slutändan, egentligen inte gör det bättre utan sämre, för folk kan ljuga både för andra om en person och även ljuga till personen i fråga rätt upp i fejset. Dum som man har varit, naiv som man varit, har man trott och hoppats att det kan lösa saker, men så är det tyvärr inte.
Lev ditt eget liv, inte andras ord som påstår sig vara ditt liv. Ingen annan vet bättre än du själv vem du egentligen är och vad du egentligen gör och inte gör.
Lev ditt eget liv.
Förhandlingarna ang vårdnaden gick bra. Kunde ha gått bättre. Men vidare utredning till huvudförhandling kommer att ta ca lång tid som jag kommer vara på behandling, så förhoppningsvis kommer det gå lugnt och sansat till. Jag kanske inte bryter ihop som sist, 4 jävla ggr och tappade andan och paniken bara dränkte mig och höll mitt huvud under vattnet hårt. Men när det kommer till sånna här saker, när det handlar om mina allra dyrbaraste jag nånsin kommer att ha, mina pojkar, i detta fall min äldsta snart 7 åring (29 nov 🎈🎉), är mycket alldeles för nära inpå hjärtat och jag klarar inte av det, jag kan inte vara stark på samma vis som hans pappa var under förhandlingen. Jag har kvar vårdnaden i alla fall. Delad vårdnad. Jag önskade inget annat gällande vårdnadsfrågorna. Resten är inget jag ens orkar dra upp i bloggen.
Farsdag idag. Grattis till dig pappa. 💝🎈 och alla andra pappor!
Kelwin ska åka hem till sin pappa idag, vara extra snäll mot honom. Det är så himla underbart skönt att se hur kelwin har kommit upp i den åldern när han faktiskt lyssnar och framförallt förstår när jag pratar med honom om lite mer allvarliga saker. Exempelvis som häromdagen, hur jag förklarade för honom hur tufft och jobbigt det kan vara för kelwins pappa att ta hand om honom själv förutom varannan helg, att ha ett heltidsjobb, göra allt sånt hemmafix som måste göras, tvätta, diska, städa, laga mat, handla, och så fostra en 4 åring på det, nästan helt ensam, eftersom jag inte bor kvar där så det blir ju så som att han nästan ensam får uppfostra honom. Jag kunde se på kelwin hur han tog in vad jag sa och hur han tänkte, började ställa frågor, jag fick på något sätt få honom att inse att relationen mellan far och son, i den åldern kelwin är i nu, funkar bäst om man lyssnar på varandra. Ibland kan det vara svårt att veta när ett barn ska läxas upp om han gjort fel eller om det något han vill ha uppmärksamhet för, någon slags revolt för att bli hörd och då är det kanske vi föräldrar som borde lyssna istället för att läxa upp barnet, det är fan inte lätt. Och jag är så himla stolt❤️
Så jag skickar ett litet extra grattis till Jonas johansson som är pappa till min Kelwin.
Och ett grattis till Gabriels pappa Jonas Larsson som oxå haft det tufft men klarat det väldigt bra och är en väldigt fin pappa som Gabriel avgudar. Hoppas ni verkligen tar åt er denna dag. Och suger in all lycka som folk önskar er som pappor som ni är, det förtjänar ni.
Blir att gå hem sen, haltalotta som man är.
Igår var Gabriel här hela dagen. Han fick äntligen sitt FIFA 15. X 2 till och med!! Så en lycklig liten kille fick ta ned sig ena spelet hem.
Hashtag egoboost
😘👌
Perfect peace in a perfect lifestyle. My lifestyle.
Vad gafflar ni om
Baby, we can learn to love again. ❤️
Miss u
Det har varit tufft. En lång resa med många gupp på vägen. Men jag har lärt mig så mycket och insett saker jag skulle ha insett redan för längesen men bättre sent än aldrig.
jag har lärt känna många nya fina människor som tagit mig i handen och lagt sina vingar över mig. Det är jag tacksam över. Sen har man fått sålla ut endel och det är inget jag lagt någon större vikt på att tänka så mkt på mer än det, fanns ju en anledning till det. Har lärt mig att när man hamnar i världen jag hamnat i så får man anpassa sig, med tiden göra sitt bästa och förhoppningsvis se klart i slutändan.
Det sjuka är att jag är en av dom få som VET, är hur medveten som helst om konsekvenserna, principerna, det rena rama allmänna uppenbara. Men det är inte så jävla enkelt. Spelar ingen roll hur mkt man ens VET vad som står på spel. Hur mycket man än försöker hålla dom dyrbaraste och viktigaste personerna som räknas mest, borta från situationen. Och det är vad som gör mest ont.
Jag skiter i vad folk tycker och säger. Det är ändå inte dom som snackar som räknas. Det är dom som utger allra mest negativ energi och inte ett dugg hjälper till genom att sprida rykten om sånt som dom inte vet ett jävla dugg egentligen, för det vore ju märkligt eftersom jag varken pratar eller umgås med, så uppenbarligen är det sånt där BS som cirkulerar och om det är nått man lärt sig så är det att utesluta sånt i sitt liv, som redan är messed up, inte låta det påverka en. Jag får fina meddelanden från människor som stärker mig lite då å då. Jag återupptar kontakt med gamla vänner, bara att skriva ett par rader till varandra som kan hjälpa självkänslan lite, man lär sig snabbt i det livet jag befinner mig i vilka jag kan lita på och inte.
En liten fitta som jag helt ärligt trodde var en av dom som fanns kvar för mig, visade sig vara, ja, som sagt, en liten fitta. Och jag inser ju givetvis idag varför hon återupptog nån kontakt och lekte min vän, för att dölja och självklart försöka utesluta ryktena jag fick till mig och tro på henne för hon "var ju min vän! En förbannat underbar vän en gång i tiden som jag litade på". Men FUCK att det var när jag till slut fick det bekräftat nyligen, som jag insåg att jag verkligen borde lita på min egna magkänsla när någon säger något till mig och eftersom jag hatar rykten och BS och speciellt en sån jävla grej, så tog jag tag i det DÅ, i början av detta år, och fick en sån lögn kastad rakt i nyllet på mig att jag nästan inte kunde andas. Det finns tamefan gränser, stumpan. Gränser. Respekt. Vänskap och oskrivna regler som gäller ömsesidigt. Slå upp det. Hade väl haft nån slags "förståelse" om jag vetat att jag gjort något dumt mot dig, men nej? Inget där, va? No i didnt think so. Hoppas du får klamydia eller gonorre. Ja, Gud, vad hemsk jag är nu oj oj, så kan jag väl inte säga? Med tanke på allt jag gjort och utsatt min familj för, hur jag förstörde mitt liv och hur det påverkade dom jag älskade mest. Ja. Visst. Men det här är ju inget nån kan komma och säga till mig och använda det mot mig och att jag inte har rätt att bli pissed, för jo då, det har jag, det är tyvärr något som berör mig så äckligt djupt och tro mig, det är knappast som att jag önskar att det vore så. Det ligger i en annan kategori än vad som hände inom familjen, det är ingen som helst ursäkt och tycka det vore "okej" att göra så pga mina misstag. För jag gissar på att det ändå inte var ngt som gjorde ngt lättare ändå? Lite ångest efteråt? Fuck yeah jag hoppas du mådde genom ruttet länge efter det. Av tusentals att välja på, vem väljer du? Tror inte jag behöver nämna några namn, tror dom flesta fattar. Håll i er pojkvänner, tjejer. Lol😂
Dont u play with fire if u don't like to get burned.
Saknar hundarna, om jag inte mått såhär idiotiskt dåligt som jag gör idag, hade jag tagit dom igen.
En månad kvar ungefär. Ska bli ordning på mitt.
Fredagen var bland den värsta dagen i mitt liv. Jag var så mörbultad efteråt, efter ungefär tre sammanbrott under hela förhandlingen som oftast brukar ta 30 min, tog 2 timmar.
Men jag åkte till Hallsberg efteråt, gick hem till Jonas och kelwin tsm med bever ❤️😊 såg väl ut som om jag tryckt i mig en sopsäck druggs, tro mig, önskade att det var det jag hade gjort, men tråkigt nog var det bara panikattacker, panikattacker som höll i sig enda fram till idag.
Det är så mycket tankar. Om allt. Blir illamående bara jag börjar tänka på det.
... Cause baby we will learn to love again
Alla Helgona helgen. Ljusen har varit tända för min älskade mormor hela dagen. Saknar dig. Be för mig. Var vid min sida och stärk mig, för jah vet att du hör när jag pratar med dig och ber om din hjälp när det är som svårast. Senast igår. När jag känner en lätt ilning eller en lättare rysning går genom ryggraden upp till spetsen av huvudet varje gång jag blundar och pratar med dig, kallar på din hjälp för styrka, och tårar bara börjar rinna och efter 10 sekunder är det precis som att någon gett mig en sån styrkekram att ja helt plötsligt känner hur det allra värsta och tyngsta bara släppt litegrann för stunden och jag får lite lite hopp tänds inom mig, så vet jah att det är du min fina mormor, vår allas klippa. Det är en underbar känsla. Sådär har det varit hela tiden enda sen hon gick bort. Varje gång. Även fått det bekräftat så det gör det ju knappast mindre trovärdigt för min egna del. Det räcker för mig.
Miss u
