💔
Höll på att blogga ett rätt så långt och väldigt öppet inlägg alldeles nyss men det va som om ödet kom och visade sig tydligt för mobilen dog. Och det finns inget utkast kvar sparat av det inlägget. Så jag tar det som att jag förmodligen ska låta bli att skriva det.
Jag har ingen att bevisa ett jävla skit för förutom mina barn. Och när ni idioter nånstans på vägen har av nån jävla anledning missuppfattat det så gör inte situationen som redan ÄR kaotisk, ännu värre genom att motarbeta och anses vara dom enda med den rätta lösningen och inte ge utrymme för nån annans uttalande och kompromiss och sen lägger ALL skuld när nått går snett, på mig och bara mig, när det kommer gupp på vägen, kan man inte ta bort guppet, avlägsna det på nått sätt utan man tr. sig över det och med rätt metod kan man ta sig över det utan alltför mycket skada.
Jag tar på mig det ansvar jag vet att jag ska ta. En bit av kakan. Sen agera och göra rätt för sig utifrån det. Rätta till. Ta ansvar. Reda ut. Hamna på banan igen. Hela våra barn och jobba hårt på att få dom aldrig tvivla på personerna som är MOR och FAR för dom. Att dom för i helvete är förmodligen dom enda i hela jävla världen är dom som alltid är där och pålitliga. Och när jag i min livssituation just nu jobbar å kämpar så jävla hårt att jag nästan blir andfådd,att rädda relationerna som blivit skadade och återfå tilliten, så blir jag motarbetad och blir mer lr mindre kastad in i en jävla tornado och det ni inte fattar, är att barnen oxå dras in. Det är ingen jävla tröskel över till nått ljusare när dom blir inpräntade med sånt snack och på nått sätt skulle gå vidare i sitt liv utan snarare motsatsen. TYCK, tro, prata i en spegel, men håll käften inför mina barn. Ingenting blev bättre av det! Därimot har ju cirkeln slutit sig. Nu vet jag ju, mkt har fått sin förklaring. Nästan det mesta faktiskt.
Har byggt mina skyddsmurar runt mig och min familj mot just sånt här. Har lärt mig ett och annat på vägen hur jah ska hantera folk och vad jag ska släppa och vad jag ska ta itu med. Men den här smällen tog hårt. Och egentligen inte rakt i mig att jag mina känslor blev sårade eller att jag personligen tog illa upp. Visst, förnärmad blev jag allt, men det va ingenting imot min sympati för den här lilla älskade människan som jag såg en sån blick i jag aldrig nånsin sett förut. Jag blev fullkomligt handfallen. Jag dör hellre än att behöva få se det igen. Vem FAN säger så till ett barn som redan har det skapligt kaotiskt runt sig som det ÄR? Det är utom min kontroll. Jag skiter fullständigt i vad ni tycker, uppenbarligen är det ömsesidigt, men håll för fan käften om det. Att gå över gränsen är visst något endel inte alls förstår. Finns ingen gräns. Stoltheten och egot har bubblat över och detta skyddsnät ni anser är så viktigt, det är förgiftat och ni skulle aldrig nånsin kunna erkänna något snedsteg. Som om ni vore dom enda som önskar att skydda det sårbara i allt detta? Som om ni ska kasta skit på nån annan om en glipa kommer in i bubblan, tar inget eget ansvar, det är enklare och leka viktigpetter och vara bättre än alla andra? Att ge nån annan skulden för något man skulle kunna ta sin egen del i det hela för, det är ju uteslutet för en självsyn i situationen finns inte på kartan. Alla andra ser det. Alla andra lyfter på ögonbrynen. Det är inte hälsosamt det är fan ingen nyttig livsstil att lära ut.
G R Ä N S E R. Slå upp det.
Jag hatar det här. Jag har aldrig känt sån avsky i hela mitt liv. Har aldrig haft ett sånt krossat hjärta som nu.
...ändå var det förra inlägget jag aldrig hann publicera, något mer öppet om väldigt privata saker som säkerligen många kmr ha synpunkter ang, åsikter och kommentarer om dittan och fittan. Men alltså jag känner lite såhär, om det finns dom som själva anses vara så äckligt kloka och smarta, ändå har mage att kläcka ur sig saker som dom har, så kan nog jag blogga om vafan jag nu känner för. Det är inget som ändå skulle påverka en livskris eller påverka på nått annat sätt heller för den delen, som det som har sagts till en liten person och hur det har påverkat honom.
U think about that.
#familjenärallt
#minklippa
Älskade älskade älskade ni
5 år och planerar bröllop
Hår-projektet nästan klart. Får se imorgon om jag lägger i andra den ljusare färgen. Jag vet ju hur jag brukar vara när det kmr till mig och mitt hår. Missbrukar hårfärg kan man kanske säga. Tills jag blir nöjd och det brukar jag inte bli i första taget. Men nu har Jenny satt i löshåret på mig och det har jag ljusat upp i tre omgångar och nu lagt i en röd-ljusbrun färg i mitt eget för att få en och samma i hela skiten och det blev ju bra. Duktig jag är :-D ja, det är ju iaf tur att jag tycker det är roligt att greja med sånt annars hade jag gett mig in i ett helvete :o
Har mamma här ikväll, hon kom till ungarna för jag skulle jobba och det betyder sovmorgon för både mig och Jonas, woop!! ska ta och plocka bort resten av julen som finns kvar, granen ska väl bort snarast den med. Gött. Bort! Nu är det faktiskt ljusa tider vi går mot. Och påsk. Och midsommar. Hihi fan vad fint. Skogarna ropar!
Jag har en 5 årig här som redan går i gifta tankar med Agnes från hans dagis. Hon ska även bli mamma till deras barn. Som dom ska säga åt att gå in på rummet om dom är stygga! Ja och hör sen. För då är det dom som bestämmer, faktiskt!
Har mig en riktig liten charmör. Synd att det inte funkade med Lily som han var kär i förut, han böt ju dagis och Lily blev kvar men det gjorde ju inget sa han, han fick ju träffa söta Agnes då istället. ;-)
Har svårt att lixom filtrera i hjärtat när jag hör honom säga sånt här. Det är så jävla gulligt och roligt när han berättar sånt här. Jag blir så ställd. Jag önskar att han kommer att fortsätta berätta saker för mig. När han blir äldre. Sånna här saker.
Gabriel - mamma vem är du kär i?
Jag- i dig och celwin!
Gabriel - jaha..... Jag trodde du var kär i Jonas
Haha sötskit!
Peace
En dag i taget
En. Dag. I. Taget.
Jag lär mig att andas på nytt helt själv. Det är motigt och tungt.
Till helvetet och tillbaka ändå upp till himlen. Hur ska jag lyckas hålla i mig? Människor vet inte vad problem är förrän dom varit där. Jag önskar ingen detta. Jag önskar att jag kunde klättra lite snabbare men jag halkar bara ner. Ensamvarg i mörkret. Varje gång ljuset uppenbarar sig är det något som drar mig i svansen. Jag får påbörja en resa återigen.
En. Dag. I. Taget. Andas...
I alla fall....
Sitter uppe här konstigt nog ännu med min mor i andra soffan halvt snarkande till andra Pirates filmen. Jag har ju slumrat till under dagen idag så jag är ju inte så trött längre. Men vill egentligen sova. Imorgon kommer dagen att försvinna mkt fortfare än idag med Marieberg och jobb på em. Så jävla skönt. Bara dra förbi dessa kommande dagar och hela julen, nyår, allt, bara glida in i nya året och ta dess med och motgångar ännu ett år fram. Sen påbörja en ny resa i ett nytt år... Ett par ggr. Om och om igen.
Missförstå mig inte. Julstämning har intagit sin plats. Inte som förr, inte lika starkt, inte som vanligt. Något vrider sig i hela mig. Men har Gabriel hemma hos oss denna jul, äntligen min min min min tur! Helt underbart. Med båda mina små grabbar på julafton. Och resten av närmsta familjen som vi kommer att vara med och träffa under dagen. Det räcker så. Jag vill inte mer, orkar inte mer. Det här är min gömma, mitt bara mitt med mina trygga väggar och trygga människor.
Och snön har vi nästan sluppit helt. Hade det inte varit för barnens skull med allt det roliga som hör till snön för dom hade ju lyckan varit ännu större. Fan jag kan fortfarande ta cykeln!! Förra året denna tid var det bra jäkla otänkbart. Ursäkta, men nej tack till snö. För min egen del. Jag hoppar det alltså.
Och på lördag, ja då är det fiesta. En sammanslagning av massa födelsedagar hemma hos Jonas mamma och pappa. Ska bli kul.
Peace
Var rädda om er.
Lusselelle lusselelle
Publicerat 2013-12-13 17:15:01 i
Gabriel
Fredag den 13e idag och även lucia. Det började vi med att givitvis försova oss med och panikstressa i typ 20 min och gitta iväg snabbt som blixten, jag, mamma och Celwin, imorse till Gabriels dagis för att se honom och hans grupp lussa för oss. Det var det värt :-) jätteduktiga var dom. Gabriel syntes och hördes väl <3 han va inte blyg inte. Nej gud nej. Underbara lilla tomtenisse.
MEN vart fan har alla våra lucia sånger tagit vägen?? Det var fan bland det värsta jag hört vad dåligt med lucia sånger det var? Och jag förstår mkt väl att barn i 5 års ålders inte kan lära sig hur många låtar som helst men då kunde man väl ändå ha tagit alla låtar dom skulle sjunga, riktiga lucia sånger, inte omgjorda andra sånger? Jag blev lite besviken faktiskt. Tur att dom fick med lusselelle lusselelle... Eller?
Ja kul att dom kunde sjunga så fint å i takt ändå. Bra jobbat där :-)
Träningspasset vi försökte oss på var mindre lyckat. Halvt tjurig över det faktiskt men nya tag nästa gång. När det nu blir. Jobbar kväll i helgen så om man är riktigt hurtig innan der pallrar jag nog iväg mig. Själv :-p om jag ska kunna få till ett ordentligt träningspass ;)
Middag här strax. Kycklingklubbor och potatisgratäng och vitlöksbröd. Mmmmm!
Svaget är att inte kunna svälja sin stolthet emellanåt
Fast nu är kaklet ni ser i bakrunden VITT. Målat om hela badrummet vitt. :)
Så jävla mkt fräschare och finare nu. Men har lite mer kvar av projekt badrum faktiskt.
Träning som sakta med säkert börjar framträda. Bilderna blev dock inte helt som jag ville. Men jag kan känna det och har faktiskt fått komplimanger för det oxå. Så det höjer ju ens prestanda lite om man vet att det verkligen börjar ge några resultat nu.
Jag försöker ju i alla fall. Inte 120% eftersom det inte är något jag prioriterar allra först. Men det behöver jag ju faktiskt inte. Det funkar bra för mig ändå.
Självdisiplin, viljestyrka.
Och så min lille Gabriel,
ca 3 år här. Katt tokig oxå..
Knappt två veckor kvar, grabben, så är du 5 år. 5 år. 5 år. Herregud, 5 år.
Min lilla knott. Kan knappt fatta det. Så fort det har gått. När du var precis
nyfödd så tittade jag på dig och tänkte att jag inte behövde oroa mig än
på ett bra tag. du kommer vara såhär liten förevigt. Trodde jag ja!
Det min egna mamma säger om tiden, det börjar jag se mer och mer som
om hon tar tidens ord rakt ur munnen på den. Ja suck..
Tack för att du valde oss. Mig. Familjen du lever med dagligen. Både min sida och pappas sida. Du kan inte få det bättre. Du är så älskad min lille pojke. Jag hoppas du kommer välja rätt väg i framtiden och att rätt dörrar öppnas. Om du möter motgångar kommer du ha familjens stora stöd till att komma på rätt spår. Livet är ngt som man verkligen kommer att få känna på. Jag vill inte att du ska glida på ett bananskal rakt genom livet och få allt serverat på silverfat. För en dag tar förmodligen det oxå stopp. Då står du där hjälplös med händerna vidfallna och vet inte vilket håll du kommer att kunna gå åt. Jag vill att du växer upp till en riktig man som vet hur man tar hand om sig själv. Om sin kvinna, om sin familj. Om du väljer att inte ha det så, så vill jag att du i alla fall ska kunna veta vad värdlen kan bjuda på, Bra och dåligt. Jag vill tt du ska kunna ta det som en man som du kommer att växa upp till. Jag vill att du ska veta hur du ska kunna hantera jobba tider och perioder som du mer än säkert kommer möta. Din familj kommer alltid finns här för dig. Vi, allihop. Föralltid.
Du är dina föräldrars förstfödde. Första barnbarnet. Du kommer alltid vara den men en extra ljus runt dig. Du ska kunna ta hand om din lillebror som ser upp till dig så oerhört mycket redan nu. Och det gör han av alla rätta anledningar, du är en sån underbar personlighet. Mamma älskar dig.
Maybe, one day, kanske du kommer läsa det här.. har ju ändå haft denna blogg i nu 6 år. ;-)
Jag hoppas du ändå kommer att veta i varje steg du tar i livet att det är precis så som jag har skrivit. Fast du inte läst det.
Vara starkt. Men att ändå kunna visa sig svag för att bara kunna då klättra ännu högre. Ibland måste man falla. Ibland måste man be om hjälp. Det finns inget som säger att det skulle vara en svaghet. Svaghet är att inte kunna svälja sin stolthet.
En onsdag som denna
Publicerat 2012-11-28 18:08:00 i
Gabriel
.. Har vi varit och hämtat tårtan, Gud så fin! Hon är duktig hon Johanna!!
Har julpyntat lite, strykit gardiner och bytt i ett par fönster, vuxenpoäng CHECK (;
Har grejjat och fixat med håret oxå, fick äntligen mina förlängningar. Pttjjaa är väl skapligt nöjd! Men måste nog öva mig lite på att dra på dom, inte det lättaste att knipsa på dom bak på hjässan och få det att se naturligt ut. Tur hade jag att det blev rätt nyans av det blonda. :-)
Imorgon är det torsdag, kalas hurra hurra hurra för en viss liten 4 åring! Och sen är det fredag och sen LÖRDAG och då drar vi till Stinsen :-) fiesta! Hoppas på en bättre utekväll än fredags :/
Peace
idag
Publicerat 2012-06-05 11:22:28 i
Gabriel
Min lille Gabriel fortsätter att kläcka ur sig saker man aldrig slutar häpna över ;) sötunge!
Vid matbordet igår;"
Jag börjar bli en stor pojke nu... jag ska bajsa stooor bajs på pottan när jag blir stor"
ja osv, ni kanske förstår vad på ett ungefär vad killen kan säga mer, haha! Världens sötaste. Idag är det tisdag å då ska han till sin pappa en vecka igen.
Är lite halvt kluven ang midsommar alltså. Jag vill ju. :D vi får se.
Det är SKITVÄDER nu. Fy! Blev lite halvirriterad igårkväll när solen tittade fram och alla moln poff försvann. Då blev det ändå en tur ut faktiskt ^^
Idag
Gabriel 3 år
Publicerat 2011-11-29 20:49:31 i
Gabriel
För 3 år sen idag kl 10.54 föddes lille Gabriel :) och nu har han redan kommit till sin
3 års dag. Fort har det gått. Har varit em jätte trevlig eftermiddag här med lite kalas, smörgåstårta, chokladtårta, kaffe, saft, ja nam nam :D jag blir väldigt stressad vid sånna här tillfällen men det gick ju bra ändå även om jag räknade fel några ggr ^^
Gabriel har öppnat många paket idag, jag är nöjd med dagen får hoppas han är minst lika glad han! Har varit mkt ståhej hela dagen så nu sover han som en stock! Imorgon väntar ännu ett kalas då polarna kommer, det var bara en kompis till Gabriel här idag och resten vuxna, men bättre det än inga alls. Söte lille Albin ville krama Gabriel när dom kom och sen när dom skulle gå, men idag var Gabriel inte så kramig av sig tydligen, det var gulligt tycker jag :)
Dåligt, ovanligt dåligt med fotografering, speciellt en dag som denna. Besviken på mig själv. Men men, får fixa mer imorgon. Några klick blev det ju :)
Guess who? ;) 3 år sen på BB :)Nya husbilen var poppis :DViktigaste att blåsa ut ljusen :DTror jag ska knäcka ngt avsnitt av Greys nu sen blire snarklådan för min del oxå.
Tack för idag allihop, är supernöjd. :)
Och tack min älskling för att du alltid ställer upp och bakar så gott jämt :D
massa gamla bilder
Publicerat 2011-07-09 11:16:40 i
Gabriel
vi har en liten sjukling hemma igen
Publicerat 2011-07-01 08:41:41 i
Gabriel
Jag blir tokig, frustrerad och ledsen för min lille Gabriels skull. Tycker det är så jobbigt att han är mer sjuk än frisk. Lille plutten. Han har ju ett riktigt dåligt immunförsvar, suck. Åker på hosta titt som tätt och det är inte ngn liten hosta utan han hostar så han kräks.
Igårkväll hade han det jättejobbigt att somna. Inte sett han lida så mkt av hostan som han gjorde igår. Han är duktig ändå, men han är ju liten och det är inte så lätt att veta varför man är hostig och vad man kan göra så det blir lite lättare. Han drack mkt hela tiden men det kom upp lika fort eftersom han hostade hela tiden. Han var så trött, kunde inte hålla upp ögonen, det visade sig även att han hade feber så han fick stolpiller i rumpan och bara några sek efter det slockande han. Vaknade till vid 2 på natten och ville ha vatten. Sen vaknade han vid halv 6 igen och var påväg ut från rummet, men jag sa till honom att lägga sig i sängen igen, vilket han gjorde, så låg han där till klockan var 6. Sen gick vi upp. Han hostar idag med, men är piggare och jag fick i hans en tallrik gröt, alvedon, hostmedicin och lite te. Så vi får se hur dagen går för honom.
Tur att vädret inte är lika fint som igår så man inte blir så frestad att gå ut.. Han behöver ju vila nu, men det är svårt att få honom att gör det :P full fart på honom heela tiden.
Han har hunnit titta på barnprogram och dansa en massa till musik :P nu står han och tittar på fläkten som är på här i stora rummet. Tror jag det, så VARMT som det är härinne, varje gång man kmr in i rummet är det som att gå in i en vägg. 29,3 grader är det härinne och enligt kommun "kan dom inte göra något.." bla bla bla... Blir så ARG! VAD krävs det så detta ska bli åtgärdat?! Vi har två småbarn som sover sämst under dessa omständigheter.
Ja, det är som det är..
Blev visst endel bloggande redan såhär 8.40 på morgonen, hehe