💔

Publicerat 2015-09-29 13:13:59 i Vardagligt hemma hos oss
Höll pĂ„ att blogga ett rĂ€tt sĂ„ lĂ„ngt och vĂ€ldigt öppet inlĂ€gg alldeles nyss men det va som om ödet kom och visade sig tydligt för mobilen dog. Och det finns inget utkast kvar sparat av det inlĂ€gget. SĂ„ jag tar det som att jag förmodligen ska lĂ„ta bli att skriva det. 

Jag har ingen att bevisa ett jĂ€vla skit för förutom mina barn. Och nĂ€r ni idioter nĂ„nstans pĂ„ vĂ€gen har av nĂ„n jĂ€vla anledning missuppfattat det sĂ„ gör inte situationen som redan ÄR kaotisk, Ă€nnu vĂ€rre genom att motarbeta och anses vara dom enda med den rĂ€tta lösningen och inte ge utrymme för nĂ„n annans uttalande och kompromiss och sen lĂ€gger ALL skuld nĂ€r nĂ„tt gĂ„r snett, pĂ„ mig och bara mig, nĂ€r det kommer gupp pĂ„ vĂ€gen, kan man inte ta bort guppet, avlĂ€gsna det pĂ„ nĂ„tt sĂ€tt utan man tr. sig över det och med rĂ€tt metod kan man ta sig över det utan alltför mycket skada. 
Jag tar pĂ„ mig det ansvar jag vet att jag ska ta. En bit av kakan. Sen agera och göra rĂ€tt för sig utifrĂ„n det. RĂ€tta till. Ta ansvar. Reda ut. Hamna pĂ„ banan igen. Hela vĂ„ra barn och jobba hĂ„rt pĂ„ att fĂ„ dom aldrig tvivla pĂ„ personerna som Ă€r MOR och FAR för dom. Att dom för i helvete Ă€r förmodligen dom enda i hela jĂ€vla vĂ€rlden Ă€r dom som alltid Ă€r dĂ€r och pĂ„litliga. Och nĂ€r jag i min livssituation just nu jobbar Ă„ kĂ€mpar sĂ„ jĂ€vla hĂ„rt att jag nĂ€stan blir andfĂ„dd,att rĂ€dda relationerna som blivit skadade och Ă„terfĂ„ tilliten, sĂ„ blir jag motarbetad och blir mer lr mindre kastad in i en jĂ€vla tornado och det ni inte fattar, Ă€r att barnen oxĂ„ dras in. Det Ă€r ingen jĂ€vla tröskel över till nĂ„tt ljusare nĂ€r dom blir inprĂ€ntade med sĂ„nt snack och pĂ„ nĂ„tt sĂ€tt skulle gĂ„ vidare i sitt liv utan snarare motsatsen. TYCK, tro, prata i en spegel, men hĂ„ll kĂ€ften inför mina barn. Ingenting blev bĂ€ttre av det! DĂ€rimot har ju cirkeln slutit sig. Nu vet jag ju, mkt har fĂ„tt sin förklaring. NĂ€stan det mesta faktiskt. 
Har byggt mina skyddsmurar runt mig och min familj mot just sĂ„nt hĂ€r. Har lĂ€rt mig ett och annat pĂ„ vĂ€gen hur jah ska hantera folk och vad jag ska slĂ€ppa och vad jag ska ta itu med. Men den hĂ€r smĂ€llen tog hĂ„rt. Och egentligen inte rakt i mig att jag mina kĂ€nslor blev sĂ„rade eller att jag personligen tog illa upp. Visst, förnĂ€rmad blev jag allt, men det va ingenting imot min sympati för den hĂ€r lilla Ă€lskade mĂ€nniskan som jag sĂ„g en sĂ„n blick i jag aldrig nĂ„nsin sett förut. Jag blev fullkomligt handfallen. Jag dör hellre Ă€n att behöva fĂ„ se det igen. Vem FAN sĂ€ger sĂ„ till ett barn som redan har det skapligt kaotiskt runt sig som det ÄR? Det Ă€r utom min kontroll. Jag skiter fullstĂ€ndigt i vad ni tycker, uppenbarligen Ă€r det ömsesidigt, men hĂ„ll för fan kĂ€ften om det. Att gĂ„ över grĂ€nsen Ă€r visst nĂ„got endel inte alls förstĂ„r. Finns ingen grĂ€ns. Stoltheten och egot har bubblat över och detta skyddsnĂ€t ni anser Ă€r sĂ„ viktigt, det Ă€r förgiftat och ni skulle aldrig nĂ„nsin kunna erkĂ€nna nĂ„got snedsteg. Som om ni vore dom enda som önskar att skydda det sĂ„rbara i allt detta? Som om ni ska kasta skit pĂ„ nĂ„n annan om en glipa kommer in i bubblan, tar inget eget ansvar, det Ă€r enklare och leka viktigpetter och vara bĂ€ttre Ă€n alla andra? Att ge nĂ„n annan skulden för nĂ„got man skulle kunna ta sin egen del i det hela för, det Ă€r ju uteslutet för en sjĂ€lvsyn i situationen finns inte pĂ„ kartan. Alla andra ser det. Alla andra lyfter pĂ„ ögonbrynen. Det Ă€r inte hĂ€lsosamt det Ă€r fan ingen nyttig livsstil att lĂ€ra ut. 

G R Ä N S E R. SlĂ„ upp det.

Jag hatar det hĂ€r. Jag har aldrig kĂ€nt sĂ„n avsky i hela mitt liv. Har aldrig haft ett sĂ„nt krossat hjĂ€rta som nu. 

...Ă€ndĂ„ var det förra inlĂ€gget jag aldrig hann publicera, nĂ„got mer öppet om vĂ€ldigt privata saker som sĂ€kerligen mĂ„nga kmr ha synpunkter ang, Ă„sikter och kommentarer om dittan och fittan. Men alltsĂ„ jag kĂ€nner lite sĂ„hĂ€r, om det finns dom som sjĂ€lva anses vara sĂ„ Ă€ckligt kloka och smarta, Ă€ndĂ„ har mage att klĂ€cka ur sig saker som dom har, sĂ„ kan nog jag blogga om vafan jag nu kĂ€nner för. Det Ă€r inget som Ă€ndĂ„ skulle pĂ„verka en livskris eller pĂ„verka pĂ„ nĂ„tt annat sĂ€tt heller för den delen, som det som har sagts till en liten person och hur det har pĂ„verkat honom. 
U think about that. 


#familjenĂ€rallt 


#minklippa 


Älskade Ă€lskade Ă€lskade ni 
DirektlÀnk, 0 Kommentarer



Kommentarer


Kommentera inlÀgget hÀr:


Namn:
Kom ihÄg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

agnieszka

Mitt i kaoset men det Àr sÄ jag driver det

RSS 2.0