Ta vara på din gåva som är livet

Orkar inte blogga om allt. Det mesta har jag redan delat med mig av på fb, jag har valt att vara öppen om min resa. Och jag är så sjukt tacksam till mycket och många. Ljus och kärlek till er alla, ni är guld värda, ni som hejar och peppar mig. 
Ännu en dag har passerat, ännu en dag ifrån drogerna. För varje dag stärks jag och mår lite bättre.. Har en lång väg framför mig men när jag nått mitt mål, kommer jag se tillbaka, och tycka att det bara var jobbigt dom första 2-3 veckorna, för eftersom jag valt detta själv, kommer det bli mkt mkt lättare att hantera och välja en väg och ett liv utan kemiska substanser som verktyg av utsläpp av mina totalt brända receptorer och endorfiner ;) 
Jag kan knappt bärga mig tills den dagen kmr att jag kan känna frihet på riktigt och bli glad över små detaljer som förr. Jag längtar efter att få tillbaka mitt liv. Att kunna leva på riktigt. Slippa ta en drog på morgon för att överleva dagen, göra saker, planera in resor, aktiviteter, ha mina barn, utan dom vidriga drogerna som styr ens liv. Slippa vara en äcklig slav för dessa substanser.  Ingen drog i världen är värd det i slutändan. 

Ta vara på gåvan Livet du får. Ha tillit, va öppen för vad universums makter har för planer. Tro på kärlek och din egen frihet till att välja din egen väg. Allt är inte för alla, men alla är för allt. Välj och vraka!

Och kom ihåg,
Life is not about how many breaths u take, Its about the moments that takes your breath away ♥️


Älskade hjärtat, älskade du

Älskade du. Min bästa sida av mig själv, min högra arm. 
Nu har det gått ca 3 veckor? Eller? Jag kan inte med det här med tiden å tidsperspektiv har jag tappat helt sen du lämnade mig. Oss. Fan. Jag vill skälla på dig oxå. Du kanske hörde kanske det idag när jag var hos dig förut för att ta farväl. Men jag är så himla glad att du stod där bredvid och höll mig i handen och lugnade ner mig så jag faktiskt kunde få fram annat än tårar och gråt. Det finns så mkt jag vill säga dig. Men du har säkert redan läst å hört allt jag skrivit, du var ju rätt så uppdaterad i fb så jag tror inget annat 😎 och jag vet att du har hört mig. 
Du kommer alltid vara mitt egna orakel 💫❤️ jag kommer aldrig hitta en sån förbannat hängiven vän som du var. Jag vill inte ens försöka ersätta dig på nått vis, för det vore ändå omöjligt. 
Jag skulle behöva dig så jävla mkt nu. Så fruktansvärt mkt behöver jag dig. Jag hoppas av hela mitt hjärta, att du vägleder mig och hjälper mig att hitta tillbaka, hitta rätt, att välja livet före allt annat. Som Mia sa, att hon trodde att du skulle se till att jag levde för oss båda nu. Att du är med mig nu hela tiden eftersom jag går genom ngt väldigt tufft just nu och behöver all healing och hjälp jag bara kan få nu. 


Sen är det en liten tröst att veta att du är här, slipper jag vara helt vilsen å otrygg på det här stället några dagar till. 

Kan bara inte fatta det, att det var allra sista gången jag träffade dig. 
Jag är väl inte så säker på att dina föräldrar vill ha öppen kista på begravningen. Även om du ser så lugn å fridfull ut. Det nästan skapar sånt lager med lugn inom en å får tårarna att stanna till och låta en faktiskt få fram andra känslor och ord som man vill ha sagt. 


Jag är fortfarande rätt kall om händerna efter att ha smekt din hand. Din panna. Din kind. Ditt hår. Jag lämnade till å med en liten svart fläck på dig för jag la mitt huvud på ditt bröst och mascaran rann...jag glömde att ge dig rosen. Den skulle du ju ha. Men den ska du få innan jag åker hem härifrån. Om den inte hinner bli allt för ledsen? Hehe

Du har gjort ett väldigt avtryck i mångas liv. Jag vet inte alls hur jag ska bygga vidare på ett liv där du inte finns kvar. Vad ska jag göra utan dig? Hur ska jag klara mig utan dig? Jag vill inte ens gå vidare, vill bara stanna tiden, så det inte går mer å mer tid här, utan dig.. Det känns konstigt fel på alla sätt. Det skapar obalans lixom.. Det är ju väldigt konstigt att bara fortsätta sitt liv.... När ens bästa vän bara ramlat av vår värld. 


Vi syns igen. Håll en plats åt mig. Ge alla våra vänner som oxå klivit över till andra sidan en high five❣nörda med Steve Jobs kan du passa på att göra. Spela tv spel i all oändlighet. Tur att blixten var lite av en spel nörd oxå så kan ni leka tsm😎👻 hihi 

Glöm inte mig. Glöm inte nån. För vi älskar dig. Enda in i det sista andetaget kommer jag älska dig. Och efter det med. 

Hoppas godiset smakade fint ;-) haha

Sov gott, hjärtat. 
Hai haaii!!👀💕🙏🏼

När man vet så vet man.. Eller så skiter man i det 😎

Har lite halvtrist även fast jag vet att jag skulle behöva dammsuga och dansa runt med dammvippan lite 😂 istället fördriver jag tiden att titta på tv, såhär en söndag då det finns så himla mycket bra på tv..... 

Så jag lägger upp lite pics istället. Ockupera hjärnan lite som kryllar med massa otuktheter 😂😎😁


Saknar er, mina favoritkillar.


Fyndat på mig lite sånt där vardagslyx som kan förgylla ens vardag lite i alla fall.. 💝






Gabriel ❤️


Jag fucking älskar Askersund. Den här lille staden har tagit mitt hjärta och själ med storm! Jag flyttar aldrig nånsin härifrån. Hela mitt liv har jag bott i Hallsberg, hade aldrig direkt ngt imot det, det var ju där jag hade mitt liv, vännerna, familj, mina barns första steg, ord, dagisplats, första klass, mitt HEM. Folk gnällde och klagade. Inte nån flyttade därifrån trots allt gnäll märkligt nog, och jag själv hade egentligen inga planer att flytta, ville inte flytta. Men efter att ha bott i Askersund nu snart ett år, har jag aldrig känt mig mer hemma. Aldrig känt mig tryggare i nån stad på det här märkliga sättet, men jag älskar den här staden. Jag flyttar aldrig tillbaka till Hallsberg. Säger jag nu. Finns dock en liten detalj som skulle kunna göra mitt sinne lite mer öppet och flexibelt för det om det nu skulle komma till det.... 😎

Kanske ska göra nån nytta...

Farsdag

Ca 2,5 veckor kvar tills jag ska iväg. För varje dag som går känner jag att det är rätt beslut och blir mer taggad. Att stället är så himla fint och mysigt, helt nyrenoverat på vissa delar, gör det ännu bättre. Jag hoppas och ber till gudarna att det ska vara en lärorik och glädjefylld tid trots att den där jobbiga tröskeln i början konmer vara den värsta. Lite spännande oxå. Nya ansikten. Några i alla fall. Det är rätt skönt, inget stort, 4-5 flickor mest. Det jag fruktar mest är hur jag ska hantera saknaden för mina barn. Men det gäller ju att se det från det långsiktiga hållet, det handlar om 4 månader, och jag kommer att få mina permissioner där jag kommer se till att synka ihop barnen och träffa dom. 

Efteråt kommer Mitt liv kommer att utgå ifrån dom och deras behov och inget annat. 
Allt som är möjligt kommer jag se till att livssituationen kommer vandra kring dom. Miste ca 1,5 år (inte hela 1,5 år men har varit frånvarande väldigt mkt till och från) och det är inte förrän nu igen som pusselbitarna börjar hamna rätt.. Jag är duktig på att fumla runt och ha sönder pusslet varenda gång det nästan är klart. Ni vet, pundarstämpeln som jag fått, missbrukaren jag är, snubblar oftast på mållinjen. Och jag vet nog mkt väl om vilka som säger en sak, heja heja dig du klarar det vi hejar på dig. Men i själva verket menar dom "heja dig agga... Du kan ju alltid försöka men vi vet ju hur det går som det alltid gått! Du kommer aldrig klara av det! Är det värt det? Är knarket viktigare än dina barn?" Idioter! Ni vet uppenbarligen inte ens om vad ni pratar om, för i så fall hade ni aldrig vräkt ur er "är knarket viktigare än era barn?" INGET är viktigare än mina barn!! Och denna angelägenhet angår inte nån annan än dom som är underrättade ständigt. Personerna som ingår i nätverket är dom som är viktigast, resten får prata, tycka, hur mycket dom vill. Jag har annat för mig än att bry mig, men kanske inte verkar så när jag bloggar om detta ganska ofta, men det är för jag ofta får veta rykten efter rykten som går, vissa skiter jag i gör jag vet ju ändå vad som är sant eller inte, ibland om jag har chansen så konfronterar jag idioten som sprider saker. En av ggrna jag gjorde det och dum Som jag var tog jag henne på ordet fastän jag borde ha gått på magkänslan som gapade till mig, så egentligen har man lärt sig att, trots ifall man tar tag i skitsaker som cirkulerar och kan ställa till det för en i slutändan, egentligen inte gör det bättre utan sämre, för folk kan ljuga både för andra om en person och även ljuga till personen i fråga rätt upp i fejset. Dum som man har varit, naiv som man varit, har man trott och hoppats att det kan lösa saker, men så är det tyvärr inte. 

Lev ditt eget liv, inte andras ord som påstår sig vara ditt liv. Ingen annan vet bättre än du själv vem du egentligen är och vad du egentligen gör och inte gör. 
Lev ditt eget liv.

Förhandlingarna ang vårdnaden gick bra. Kunde ha gått bättre. Men vidare utredning till huvudförhandling kommer att ta ca lång tid som jag kommer vara på behandling, så förhoppningsvis kommer det gå lugnt och sansat till. Jag kanske inte bryter ihop som sist, 4 jävla ggr och tappade andan och paniken bara dränkte mig och höll mitt huvud under vattnet hårt. Men när det kommer till sånna här saker,  när det handlar om mina allra dyrbaraste jag nånsin kommer att ha, mina pojkar, i detta fall min äldsta snart 7 åring (29 nov 🎈🎉), är mycket alldeles för nära inpå hjärtat och jag klarar inte av det, jag kan inte vara stark på samma vis som hans pappa var under förhandlingen. Jag har kvar vårdnaden i alla fall. Delad vårdnad. Jag önskade inget annat gällande vårdnadsfrågorna. Resten är inget jag ens orkar dra upp i bloggen. 

Farsdag idag. Grattis till dig pappa. 💝🎈 och alla andra pappor!

Kelwin ska åka hem till sin pappa idag, vara extra snäll mot honom. Det är så himla underbart skönt att se hur kelwin har kommit upp i den åldern när han faktiskt lyssnar och framförallt förstår när jag pratar med honom om lite mer allvarliga saker. Exempelvis som häromdagen, hur jag förklarade för honom hur tufft och jobbigt det kan vara för kelwins pappa att ta hand om honom själv förutom varannan helg, att ha ett heltidsjobb, göra allt sånt hemmafix som måste göras, tvätta, diska, städa, laga mat, handla, och så fostra en 4 åring på det, nästan helt ensam, eftersom jag inte bor kvar där så det blir ju så som att han nästan ensam får uppfostra honom. Jag kunde se på kelwin hur han tog in vad jag sa och hur han tänkte, började ställa frågor, jag fick på något sätt få honom att inse att relationen mellan far och son, i den åldern kelwin är i nu, funkar bäst om man lyssnar på varandra. Ibland kan det vara svårt att veta när ett barn ska läxas upp om han gjort fel eller om det något han vill ha uppmärksamhet för, någon slags revolt för att bli hörd och då är det kanske vi föräldrar som borde lyssna istället för att läxa upp barnet, det är fan inte lätt. Och jag är så himla stolt❤️ 

Så jag skickar ett litet extra grattis till Jonas johansson som är pappa till min Kelwin. 
Och ett grattis till Gabriels pappa Jonas Larsson som oxå haft det tufft men klarat det väldigt bra och är en väldigt fin pappa som Gabriel avgudar. Hoppas ni verkligen tar åt er denna dag. Och suger in all lycka som folk önskar er som pappor som ni är, det förtjänar ni. 

Blir att gå hem sen, haltalotta som man är.  


Igår var Gabriel här hela dagen. Han fick äntligen sitt FIFA 15. X 2 till och med!! Så en lycklig liten kille fick ta ned sig ena spelet hem. 


Hashtag egoboost 
😘👌

Perfect peace in a perfect lifestyle. My lifestyle. 

Vad gafflar ni om

Baby, we can learn to love again. ❤️

Det har varit tufft. En lång resa med många gupp på vägen. Men jag har lärt mig så mycket och insett saker jag skulle ha insett redan för längesen men bättre sent än aldrig. 
jag har lärt känna många nya fina människor som tagit mig i handen och lagt sina vingar över mig. Det är jag tacksam över. Sen har man fått sålla ut endel och det är inget jag lagt någon större vikt på att tänka så mkt på mer än det, fanns ju en anledning till det. Har lärt mig att när man hamnar i världen jag hamnat i så får man anpassa sig, med tiden göra sitt bästa och förhoppningsvis se klart i slutändan. 

Det sjuka är att jag är en av dom få som VET, är hur medveten som helst om konsekvenserna, principerna, det rena rama allmänna uppenbara. Men det är inte så jävla enkelt. Spelar ingen roll hur mkt man ens VET vad som står på spel. Hur mycket man än försöker hålla dom dyrbaraste och viktigaste personerna som räknas mest, borta från situationen. Och det är vad som gör mest ont. 
 Jag skiter i vad folk tycker och säger. Det är ändå inte dom som snackar som räknas. Det är dom som utger allra mest negativ energi och inte ett dugg hjälper till genom att sprida rykten om sånt som dom inte vet ett jävla dugg egentligen, för det vore ju märkligt eftersom jag varken pratar eller umgås med, så uppenbarligen är det sånt där BS som cirkulerar och om det är nått man lärt sig så är det att utesluta sånt i sitt liv, som redan är messed up, inte låta det påverka en. Jag får fina meddelanden från människor som stärker mig lite då å då. Jag återupptar kontakt med gamla vänner, bara att skriva ett par rader till varandra som kan hjälpa självkänslan lite, man lär sig snabbt i det livet jag befinner mig i vilka jag kan lita på och inte. 
En liten fitta som jag helt ärligt trodde var en av dom som fanns kvar för mig, visade sig vara, ja, som sagt, en liten fitta. Och jag inser ju givetvis idag varför hon återupptog nån kontakt och lekte min vän, för att dölja och självklart försöka utesluta ryktena jag fick till mig och tro på henne för hon "var ju min vän! En förbannat underbar vän en gång i tiden som jag litade på". Men FUCK att det var när jag till slut fick det bekräftat nyligen, som jag insåg att jag verkligen borde lita på min egna magkänsla när någon säger något till mig och eftersom jag hatar rykten och BS och speciellt en sån jävla grej, så tog jag tag i det DÅ, i början av detta år, och fick en sån lögn kastad rakt i nyllet på mig att jag nästan inte kunde andas. Det finns tamefan gränser, stumpan. Gränser. Respekt. Vänskap och oskrivna regler som gäller ömsesidigt. Slå upp det. Hade väl haft nån slags "förståelse" om jag vetat att jag gjort något dumt mot dig, men nej? Inget där, va? No i didnt think so. Hoppas du får klamydia eller gonorre. Ja, Gud, vad hemsk jag är nu oj oj, så kan jag väl inte säga? Med tanke på allt jag gjort och utsatt min familj för, hur jag förstörde mitt liv och hur det påverkade dom jag älskade mest. Ja. Visst. Men det här är ju inget nån kan komma och säga till mig och använda det mot mig och att jag inte har rätt att bli pissed, för jo då, det har jag, det är tyvärr något som berör mig så äckligt djupt och tro mig, det är knappast som att jag önskar att det vore så. Det ligger i en annan kategori än vad som hände inom familjen, det är ingen som helst ursäkt och tycka det vore "okej" att göra så pga mina misstag. För jag gissar på att det ändå inte var ngt som gjorde ngt lättare ändå? Lite ångest efteråt? Fuck yeah jag hoppas du mådde genom ruttet länge efter det. Av tusentals att välja på, vem väljer du? Tror inte jag behöver nämna några namn, tror dom flesta fattar. Håll i er pojkvänner, tjejer. Lol😂

Dont u play with fire if u don't like to get burned. 

Saknar hundarna, om jag inte mått såhär idiotiskt dåligt som jag gör idag, hade jag tagit dom igen. 

En månad kvar ungefär. Ska bli ordning på mitt. 
Fredagen var bland den värsta dagen i mitt liv. Jag var så mörbultad efteråt, efter ungefär tre sammanbrott under hela förhandlingen som oftast brukar ta 30 min, tog 2 timmar. 
Men jag åkte till Hallsberg efteråt, gick hem till Jonas och kelwin tsm med bever ❤️😊 såg väl ut som om jag tryckt i mig en sopsäck druggs, tro mig, önskade att det var det jag hade gjort, men tråkigt nog var det bara panikattacker, panikattacker som höll i sig enda fram till idag. 
Det är så mycket tankar. Om allt. Blir illamående bara jag börjar tänka på det. 

... Cause baby we will learn to love again 

Alla Helgona helgen. Ljusen har varit tända för min älskade mormor hela dagen. Saknar dig. Be för mig. Var vid min sida och stärk mig, för jah vet att du hör när jag pratar med dig och ber om din hjälp när det är som svårast. Senast igår. När jag känner en lätt ilning eller en lättare rysning går genom ryggraden upp till spetsen av huvudet varje gång jag blundar och pratar med dig, kallar på din hjälp för styrka, och tårar bara börjar rinna och efter 10 sekunder är det precis som att någon gett mig en sån styrkekram att ja helt plötsligt känner hur det allra värsta och tyngsta bara släppt litegrann för stunden och jag får lite lite hopp tänds inom mig, så vet jah att det är du min fina mormor, vår allas klippa. Det är en underbar känsla. Sådär har det varit hela tiden enda sen hon gick bort. Varje gång. Även fått det bekräftat så det gör det ju knappast mindre trovärdigt för min egna del. Det räcker för mig. 


Miss u

You're perfect just the way you are

Fan. Det här äter upp mig inifrån ut. Jag vill vara där och jag vill kunna finnas där och lyssna på dig. Låta dig vara dig. För du är så jävla perfekt, när du är du. När ingen hindrar dig från att släppa allt fritt. Att veta att du fajtas såhär och känner dig instängd, det gör ont i hela mig. När jag vet hur du mår... Och jag inte kan göra ett skit eftersom du inte låter mig göra ett skit. Man kan bli förvånad ibland hur förbannat hjälplös man kan känna sig sen inser man att någon man bryr sig om har det värre och man inte har makten att kunna förändra det ens en gnutta, det är då man inser hur jävla skev vår värld är. Man kan ju inte tvinga sig på nån. Hur mkt man än bryr sig lr vill hjälpa nån ut ur ett mörkt träsk. 


Destination...

Det är alldeles för mycket för mig det här. Jag kommer komma ut ur det här, dont ya think otherwise, men hur jag kommer komma ur det här återstår att se. Dont play with fire if u dont like to get burned. Era jävla idioter. Skapa problem ur tomma intet för att det "ser bäst ut" så? Lol :D 

Jag saknar dig nu, jag saknar dig varje jävla dag, jag saknar dig enda in i benmärgen. Du behövs nu, du fattas! Håller på och tappa greppet och jag vet att det hade kunnat vara en liten tröst ifall du i alla fall fanns med mig. Vart tog du vägen? Skrämmande hur du bara..poff.. Försvann? 



💔

Höll på att blogga ett rätt så långt och väldigt öppet inlägg alldeles nyss men det va som om ödet kom och visade sig tydligt för mobilen dog. Och det finns inget utkast kvar sparat av det inlägget. Så jag tar det som att jag förmodligen ska låta bli att skriva det. 

Jag har ingen att bevisa ett jävla skit för förutom mina barn. Och när ni idioter nånstans på vägen har av nån jävla anledning missuppfattat det så gör inte situationen som redan ÄR kaotisk, ännu värre genom att motarbeta och anses vara dom enda med den rätta lösningen och inte ge utrymme för nån annans uttalande och kompromiss och sen lägger ALL skuld när nått går snett, på mig och bara mig, när det kommer gupp på vägen, kan man inte ta bort guppet, avlägsna det på nått sätt utan man tr. sig över det och med rätt metod kan man ta sig över det utan alltför mycket skada. 
Jag tar på mig det ansvar jag vet att jag ska ta. En bit av kakan. Sen agera och göra rätt för sig utifrån det. Rätta till. Ta ansvar. Reda ut. Hamna på banan igen. Hela våra barn och jobba hårt på att få dom aldrig tvivla på personerna som är MOR och FAR för dom. Att dom för i helvete är förmodligen dom enda i hela jävla världen är dom som alltid är där och pålitliga. Och när jag i min livssituation just nu jobbar å kämpar så jävla hårt att jag nästan blir andfådd,att rädda relationerna som blivit skadade och återfå tilliten, så blir jag motarbetad och blir mer lr mindre kastad in i en jävla tornado och det ni inte fattar, är att barnen oxå dras in. Det är ingen jävla tröskel över till nått ljusare när dom blir inpräntade med sånt snack och på nått sätt skulle gå vidare i sitt liv utan snarare motsatsen. TYCK, tro, prata i en spegel, men håll käften inför mina barn. Ingenting blev bättre av det! Därimot har ju cirkeln slutit sig. Nu vet jag ju, mkt har fått sin förklaring. Nästan det mesta faktiskt. 
Har byggt mina skyddsmurar runt mig och min familj mot just sånt här. Har lärt mig ett och annat på vägen hur jah ska hantera folk och vad jag ska släppa och vad jag ska ta itu med. Men den här smällen tog hårt. Och egentligen inte rakt i mig att jag mina känslor blev sårade eller att jag personligen tog illa upp. Visst, förnärmad blev jag allt, men det va ingenting imot min sympati för den här lilla älskade människan som jag såg en sån blick i jag aldrig nånsin sett förut. Jag blev fullkomligt handfallen. Jag dör hellre än att behöva få se det igen. Vem FAN säger så till ett barn som redan har det skapligt kaotiskt runt sig som det ÄR? Det är utom min kontroll. Jag skiter fullständigt i vad ni tycker, uppenbarligen är det ömsesidigt, men håll för fan käften om det. Att gå över gränsen är visst något endel inte alls förstår. Finns ingen gräns. Stoltheten och egot har bubblat över och detta skyddsnät ni anser är så viktigt, det är förgiftat och ni skulle aldrig nånsin kunna erkänna något snedsteg. Som om ni vore dom enda som önskar att skydda det sårbara i allt detta? Som om ni ska kasta skit på nån annan om en glipa kommer in i bubblan, tar inget eget ansvar, det är enklare och leka viktigpetter och vara bättre än alla andra? Att ge nån annan skulden för något man skulle kunna ta sin egen del i det hela för, det är ju uteslutet för en självsyn i situationen finns inte på kartan. Alla andra ser det. Alla andra lyfter på ögonbrynen. Det är inte hälsosamt det är fan ingen nyttig livsstil att lära ut. 

G R Ä N S E R. Slå upp det.

Jag hatar det här. Jag har aldrig känt sån avsky i hela mitt liv. Har aldrig haft ett sånt krossat hjärta som nu. 

...ändå var det förra inlägget jag aldrig hann publicera, något mer öppet om väldigt privata saker som säkerligen många kmr ha synpunkter ang, åsikter och kommentarer om dittan och fittan. Men alltså jag känner lite såhär, om det finns dom som själva anses vara så äckligt kloka och smarta, ändå har mage att kläcka ur sig saker som dom har, så kan nog jag blogga om vafan jag nu känner för. Det är inget som ändå skulle påverka en livskris eller påverka på nått annat sätt heller för den delen, som det som har sagts till en liten person och hur det har påverkat honom. 
U think about that. 


#familjenärallt 


#minklippa 


Älskade älskade älskade ni 

....we are the new America this is the new America

 
 
 
 
Be careful what you wish for., u just might get it all.
Not only that. The screwed up pain that comes with when it falls down on you.
Or maybe, u just might be lucky. 
 
Människan är alldeles för egostisk. Varför? Mer mer mer mer......... alltid mer...
 
 
i keep goin to the river to pray
cause i need 
something that could wash off the pain
but the ghost of u keepis me awake
 
 
 
Ständigt jagade. Ständigt iagtagna. Ifrågesatta hela tiden. Om allt. Om det mest känsliga du kan tänka dig. Dom jagar dig, ger dig inget val, eller tvärtom, lovar dig det ena och det andra men i slutändan vet ingen vad som faktiskt är sagt av vem och  riktlinjerna avgör igen. an blir en del av det system ni endel människor väljer att faktiskt ARBETA med, det är ERT jobb, ändå sk det vara så hymligt och jobbigty med pappersarbetet. Och det extra arbetet herrejösses om någon faktiskt vet sina rättigheter. Herregud....
 
 
Rihanna - American Oxygen
 
Idag sved det till. Längesen jag kände mig så bakom ljuset, så ignoroerad eller rent av varit den personen nån man skulle kunna hugga sin högra arm för, en person som är oviktig att i alla fall försöka ge en chans till samma tempo. Avsnikare och opålitlighet. Sved. Sved till. Och det var längesen. Det var såhär det var ja...

Peace är vad jag letar efter, vart är den?

Börjar faktiskt tvivla starkt på den hjälpen som sägs vara "rätt" för en viss typ av människor samlad i en katergori enligt dessa samhällsnormer och folket som arbetar där. Regler är inte det samma som riktlinjer. Men de används som regler när man kommer dit och söker hjäl men inte fyller upp å når upp till normerna som krävs enligt riktlinjerna som då används som några slags regler. Och det vet nog nästan alla som haft med detta skit liv att göra, varje månad. Även om man satt sig i bajssituationen själv eller inte, om man råkat ut för ngt och hamnat där frivliigt eller inte, så har man satts i ett fack. Efter ett tag lär man sig. Och en sak är klar. Lite som ett spel. Poker kanske. Om man krossar över gränsen och höjer sig, lägger fram fakta att hur det ska skötas egentligen och att man inte ska behandlas som en jävla okunnig hund, bara lyssna, ta imot och göra. Dom spelar sina egna regler, lite som dom vill, flipediflo. Ena har tur andra inte, Ena får det som ska vararätt, en annan får kämpa. Ena dagen sögs ngt, andra gången är attityden ngt helt annan. Har man tur när man höjer sig över dessa så kan man få sin rätt. För en sak är klaroch det vet alla förutom dom som borde veta det, och det är att RIKTLINJER är INTE det samma som REGLER. Och det finns ju lite små bevis här och var på det eftersom socialen i alla kommuner har ju egentligen samma uppgift, samma jobb, samma jävla riktlinjer en ska följa, vissta kommuner har mindre pengar än andra men det ska fan inte drabba folket som ibland inte har mat på bordet och det är 3 veckor kvar tills man KANSKE får existensminimum insatt eller får vänta nåra dagar och därbland får bråka lite med dom. Men i vissa kommuner funkar det glasklart. Som det ska. Inga ursäkter. Varför ska det behöva vara så? 
 
Andra saker som gör att hjärtat brister är hur en människa så genomgod kan göra en sån sak. Som nån slags deombesattnin eller ngt. Vafan i helvete! När ska det ta slut? Jag orkar inte, jag är trött på det. Jag vill egentligen inte ens veta mer. Men jag få det ändå. Och andra med. Falska saker sprids sabbare än sanna rykten. Trist nog.
Ett liv jag kämpar med små sakta steg ta mig ifrån. En sak har jag väl insett, att en tå kommer jag alltid ha kvar. Och det handlar inte om att jag måste utan att det alltid bara komer vara så. Men det betyder inte att jag inte är värdig nog att få leva det liv jag vill. Umgänge med mina älskade pojkar. Tro mig, grabbar, jag kommer tillbaka. Det finns inga tvivel om det. Tvilel finns hos andra men det viktigaste är att det inte finns hos mig. Ni är mina hjärtan, jag älskar er högre än högst. Inget kommer ändra på det. Om jag så ska behöva gud förbjude leta efter er på andra sidan jorden. Det finns INGEN som kan förstå hur jag har det inuti mig. Ingen. Bara en annan mamma som råkar ut för samma skit. Sätter sig i sån skit och sabbar livet som kunnat vara vanligt och bra. Som jag skrev tidigare, även om man sötter sig i sitsen man är i alldeles själv och får höra hur mkt man får skylla sig själv. Det är inget som gör mig starkare att kämpa. Det är ngt som bryter mig ner ännu mer. JAg kräver tamefan ingen jävla empati eller sympati, fuk no. Men lite jävla förståelse. Om ag kan få det så skulle det kunna hjälpa mig på traven. Justy nu hoppas oddsen ena stunden mot mig sen är dom med mig. hopp hopp fram och tillbaka. Jag kan ju vara rätt duktig på att snubbla på mållinjen. Vilken missbrukare är inte det. Som att man inte tillåter sig själv att ha det bra. Hur många ggr jag har gjort herregud, jag hade varit miljoner om jag fått en spänn för varje gång jag tabbar mig. Ställer till det för inte bara mig utan ett helt jöävla skyddsnät, ett familjenät.
 
 
 
 
 
 
En sak är bra jävla viktig för mig. Ta mig inte för nån jävla okunnig idiot bara för att jag är stämplad missbrukare. Jag kan nog mer om livet både på gott och ont än många andra som stämplar mig redan från början. Även ni..eller du.. eller vem fuck som helst.. När man är i det djuoaste mörkret med ångesten som äter upp en och speciellt i en sjukhussäng där jag nästan miste mitt liv, vilket kanske kunde ha vare det bästa och med dte menar jag att ni vet nog vad jag menar varför, att då skulle det bli mkt lättare, då är det största problemet ur världen. Men hur fan kan man tänka så, själviska äckliga tankar när jag låg där, räknade dagar. Allt som surrade i mitt huvud var mina barn, jag fick bilder av mamma som kom och hälsade på, jag kunde inte ens ha dom framme, jag kunde inte ens titta på dom. Jag tror ingen ingen ingen nånsin kommer förstå. Vad jag är beredd för att götrs för attgöra det rätt igen. Jag är inte ute efter ngt bråk, eller göra ngt till en rättssak. Jag vill bara kunna få träffa minapojkar. Regelbundet. Igen. Det kommer jag få göra. Bara så ni vet.
 
Peace
 
 

made of steel

I know whats coming.. och jag tänker ta det.
Skiten äter upp mig inifrån. Tankar, ångest, saknad, tårar, minnen. Jag måste få ordning på den delen av mitt liv. KAnske tar sin lilla tid. Men det måste det göra. Spelar ingen roll jag kommer komma dit och jag kommer klara det jag kommer återfå balansen. Sen skiter jag i er resterande som skrattar och tror ngt annat. Faktum är att inte många som vet överhuvudtaget hur mitt liv ser ut idag. Alls. Bara tror sig veta. Hör saker. Då måste det vara sant. På pricken. Tyck och tro er veta vad ni nu mår bäst av. 
 
Att vara en heltidsmamma hemmafru dagligen med barnen som tycker dig från alla håll och kanter och du försöker få ihop din dag så den räcker innan det är dags för nästa dag, mat, tvätt, städ, handla, torka, städa upp saker som fallit ner på golvena osv osv. Det är ingenting mot att vara mamma till två som jag inte ens får träffa som jag vill. Eller när jag vill. Jag skulle byta det till det mest kaotiska mammarollen any fucking day. När den delen av min kropp och själ börjar skrika efter barnen så önskar jag fan mig en kula i skallen. Just då just den stunden. Ngt mer outhärdligt finns inte. Det är ngt som kommer att förändras. igen. Men det tar sån jävla tid.. sån tid.. jämt... MEn det ska bli bra till slut. Hade kunnat vara värre. Faktiskt. Mycket värre. Nånstans mitt i allt det här ser jag ändå lite ljus och har med mig hopp hela tiden. Jag är inte ensam. Jag kommer aldrig behöva vara ensam. Och jag mår faktiskt bra. För övrigt. Gäller att hålla hårt i repet. Och inte falla. Och gör man det så fokusera på att resa sig igen och inte titta och lyssna runt vad folk snackar och pratar om ditt patetiska fall, ännu en jävla miss, ännu en mina. Fokus på att resa sig med alla kroppsdelar på plats, kunna gå utan skador och hantera det mentala på sitt sätt. Ingen jävel vet alla gånger vad som är bäst för en annan. Så ÄR det INTE. Inte ALLA gånger. Och speciellt inte den som aldrig haft en svår dag i sitt liv som går en utbildning, läser några kurser, får en titel och ska arbeta med detta. Med människor som typish ja vad ska man ta, mig som exempel. Sätta en i ett fack. Eftersom alla är likadanna. Alla som jag. Alla vi. Sätts i ett fack. Det fungerar, vi fungerar och tänker på samma sätt. Det är redan bestämt hur det ska gå för en person för mig från början. Svart eller vitt. Kan tala om, att visst, så kan det vara ibland. Inte alla gånger. Det är ett faktum. Och egentligen, vem vet det bäst? Ni som läst på ett papper om hur det fungerar eller gått på några föreläsningar, haft lite erfarenhet med åren men aldrig i sitt liv haft sina fötter i skona som en människa med en trasig själ har det. Skenheligt. Ja jo. Ärlighet. Visst. Haha! Pundare ljuger och manipulerar. Sen tvingas vissa in i behandling. Förväntas vara ärliga helt plötsligt. Bara toppen av isberget.
 
Missförstå mig inte. Jag VILL leva normalt och är påväg dit, är kämpigt och lite guppigt ibland, det är ju vad jag är van vid. Jag har levt senaste 2-3 åren som ett lite dubbelliv av familjeliv och den andra sidan av den biten som anses tabu. Med droger osv. Som eskalerade och till slut rann bägaren över. Några ggr. Men jag har levt i ett familjeliuv sen 6 år tillbaka då min Gabriel föddes. Jag vet hur det är att leva ett liv utan droger. Vissa gör inte det. Inget jag är avundsjuk på. Eftersom jag faktiskt har en chans. Jämföra ett liv på 26 år med droger, vet ingenting om hur det funkar utan, med ett liv som jag hade. Jag har haft ett par riktigt intensiva senaste 3 år ungefär. Känns som 10 år. Och idag, ja fan, jag får resa mig från fall efter fall. Är gansk jävla trött på det. Har aldrig känt en riktig sån här TRÖTTHET som nu, En saknad efter mina barn som skär i hela jävla hjärtat.
 
Synd bara att det faktiskt är brist på riktigt bra hjälp. Bra folk som vet vad dom faktiskt pratar om. Inte vad dom tror dom vet dom pratar om bara för att dom jobbar med det dagligen. Det är en jävla skillnad. Tyvärr så äre så att pundare som tagit sig ur skiten, är dom som faktiskt ska kunna få jobb som behandlare. Dom behöver inte ens gå nån kurs som kostar kommunerna pengar. 
 
Igår var vi till staden Örebro och glassade runt. Det var trevligt. Soligt. Glass åt vi i solen oxå. Såg lite märkliga konstutsmyckningar här å där. Men det... var säkert värt pengarna...... 
Och idag åker jag och träffar min Gabriel. Äntligen!! Hoppaspå att få träffa min minsta goding snart med. Skulle kunna ge vad som helst för att återfå balansen i samarbetet och  umgänget. På g. Men FUCK! Tiden. min värsta och bästa fiende just nu.. underligt vis så...
 

hold back the judge

Jag - vad ska jag skriva om den här bilden då?
Jack - kärlek

 
 
 
Pussglad Sam. Många blöta pussar fick jag när vi var hos Olivia å Frasse. Det vart en hel bra kväll, tyckte vi nog allihop. Göra om snart igen.
 
Det går bra. Det går fram. Det går upp och ner. Bra dagar. mindre bra dagar. Humöret = upp och ner. Ibland vet jag inte ens själv hur jag mår, man kan alltid må bättre när man vet att man faktiskt KAN det, gäller att kunna bromsa och tänka om och det är inte så jävla lätt efter ett antal år av ett visst tankemönster. Har min bromsmotor. Tack hjärtat. När jag inte ens vet själv vissa dagar vem jag är, hjälper du mig in på rätt väg att hitta tillbaka, när jag är för tyst kan du höra mig, när jag säger att jag mår bra kan du ändå veta att jag inte är det. Jag är inte helt bakom flödet. Jag vet minsann vad jag gjort och vilka delar är mitt fel, vilket är lika med alla. 99% ialla fall. Berövat MÅNG på MYCKET.
Jag städar upp mitt skit så gott jag kan men låt mig för fan göra det på mitt sätt, för er utvalda vet jag hur ni ser på det sättet men det är just nu mitt enda sätt annars kommer jag gå under ännu mer. Att kämpa och kriga för ngt i sitt liv är inte ngt man gör om det syns och hörs dagligen.
Ive got to get my shit together innan jag kan börja slänga löften till mina två viktigaste personer i hela universum återigen sen försvinna igen. Och för er som aldrig stått i mina skor, hoppas aldrig ni behöver göra det, så ska ni veta det att, det är en mardröm. Bla bla bla. ja jag vet väl att jag satt mig i skiten själv. Men handlar just nu om att ta mig ut från det. Skit samma om dom fina skorna är kvar i leran bara jag tar mig upp.Att jag just nu lever i en bubbla som skyddar mig från mycket och skyddas från mycket, det är inte nån jävla gömställe pga rädsla eller skam. Skam är ngt jag kommer få leva med resten av mitt liv pga vad jag stallt till med. Men för er som tror att det är vad det handlar om just nu, kanske borde kolla erat eget jävla bagage och vart ni befinner er nu. Alla lever vi i nån slags bubbla allt ska ni se, tänk efter noga. Alla vill ha vårt på det torra, vårt trygga liv. Våra trygga rutiner. Även om det är så att det är att det första man gör på morgon är att drar sina drugs i snoken, armen, ner i munnen typ en öl eller två till ostmackan eller dricker sitt morgonkaffe? Haha alltså. Alla vi startar dagen på våra egna sätt. Endel sätt är ju FEL. Oj vad fel det är. Men ska man jämför vad anses mest rätt eller fel mellan att dra en lina eller dra en 7,0 bärs kl 07 på morgon till kaffet sen dra till jobbet med ett eller två 7,0 till i väskan till lunchen. Sen till bolaget efter jobbet. Det är inte LIKA fel. Men att döma folk för vad dom gör och inte gör eller borde göra eller inte borde göra, ska man ge fan i om man själv aldrig ens vet hur ett sånt liv fungerar och fungerar utan om  man en gång levt med dessa rutiner en tid. 
 
 

Fuck off jävla idioter som inte ens vet vafan livet handlar om som fått det mesta serverat på silverfat. Största problemet är en sticka eller ett nageltrång. Ni som läst på från ett papper eller gått en fucking kurs då tror ni att ni vet hur det är. Aldrig haft en svår dag i hela ert jävla liv. 
 

One love only one love to hold and to give

00.47 är klockan och inte förrän nu jag kommer på att jag missat Ack Värmland denn fredag med och får avsluta även denna fredag som sagt, med att se det på tv4 play. Tack jössenamn för tv4 play då. 
 
Mitt i en tornado är jag. Men det lättade på trycket idag när vi träffade Gabriel. En trött och sliten sådan men han kom i form någorlunda sådär men vart så himla trött precis innan vi skulle dra hemmåt men det blev så bra ändå. Nöjda både Kelwin och mamma att få träffa honom. Underbara lilla barn. Lilla killen som börjar bli så hemskt stor och klok. Han far med vinden upp. Vart den väljer att sätta honom i världen till slut kommer bli riktigt spännande att följa. Vart universums planer ligger för herr Gabriel Lukas Larsson. Det livet som ligger framför fötterna på honom är jag nästan helt pricksäker på att han kommer vilja använda till fullo. Hans potential för många saker utvecklas snabbt. Jag är tursam som har en sån grabb med intresse för så mkt här i livet och ändå bara hunnit till siffran 6 i ålder. Det finns ingen återvändo, inte nån mer chans, att bygga upp återigen. Det är nu eller aldrig. Detta lopp detta tåg. Vi kör!
 
Jag vill inte tänka på att jag ska ha förlorat dig nu.. Jag hoppas du förstår att jag kommer finnas kvar som din stöddämpare om du behöver det. Jag kan ändra form. Jag kan vara vad du än behöver. Jag bryr mig. Jag önskar inget annat än det goda av livet till dig. Till oss båda. Faktiskt. Att bromsa det tåg vi satt på var nog bättre än att låta det bara fortsätta i den hastighet och bara blunda och hoppas att det skulle hinn stanna innan det small. Jag har inte råd att ta dessa risker längre. Det dybarste i mitt liv som jag alltid kommer sätta först, mina barn, skulle var det första som ryker och denna gång skulle jag inte ha nån chans att bevisa motsatsen igen. Du är i samma veva. Du behöver samma skjuts bort. Up and away. Vifta med vingarna ända tills du lyfter. Du kan jag vet att du kan. Du har alla grunder i världen till att få hjälp upp i starten. Du måste bara dra i rätt ände denna gång. Så du inte faller i backen lika fort igen. Ta vara på det. Kämpa kämpa kämpa. Kämpa för det som du vinner i slutändn kommer det vara värt mödan för som du är i sällskap med nu. Du tror nog inte på mig. Du tycker inte så just nu för det känns hopplöst. Men om det bara har börjat röra på sig lite.. nån milimeter bara... så är det i alla fall igång.. nästa gång rör det sig 1 cm istället. Sen 5 cm.. sen en hel meter.. bara du vet vilka snören du måste dra i och i vilken ordning... så inte det ena faller och gör mos av ngt annat... Livet är helt upp och ner. Men upp och ner kan oxå funka. Allt är anpassbart! Speciellt våra barn. 
Att lära oss älska oss själva innan vi kan låta nån annan göra det eller kunna dela med oss av den kärleken är en fördel. Om jag inte vet hur mycket kärlek jag har för min egna självkänsla och mitt egna självmedvetenhet vet jag inte riktigt vad det är jg ska dela med mig av. Eller öppna mig för någon annan att låta mig själv älskas för. Vad är det då för vits med det hela? 
 
01.19.. NU äre dags för Mia på tv4 play :)
 
 
 

söndag

 
Blev ingen söndagsbio för att NÅN är klen och för trött. Men orkar minsann följa med å åka pulka i mörkret! ;) Ska bli fett kul!! Slår nog nästan bio för pulka har inte jag åkt (utan ungar dessutom) på ett par år..sist jag satt på en pulka hade den med mig och Gabriel i störtat in i ett träd och mitt knä var lite ur balans... haha!
 
Och imorgomn börjar allvaret då. ^^ Tur att man känner minst en.... lol

cut your teeth

Didn't I warn you not to?
didn't I warn you good?
maybe we couldn't help it,
maybe we never should

Didn't I say it slowly?
didn't I make it clear?
is it unfair to ask you?
why it is you're still here?

Come back, baby at times I'll cut you up and never let go
sweet love, play your song
call your mother, say take me home
like your smile, don't say not
another man down if you let them know

 

Fuck you. Fuck it. Fuck fuck fuck fuck off!

FUCK OFF AND DIE
Kan inte mer än skratta åt det här. PATETISKA JÄVLA SVETTIDIOTER! Håll er utanför mitt liv och försök snälla rara sköt ert eget jävla skit. 
 
Fuck you and have a nice evening. 

min magi

Livet blir bättre när man vet vart man ska!
Och dom mest fantastiska sakerna sker på dom mest oväntade ögonblicken.
Det är en min magi. Du är min magi. Ni är min magi. 
 
 
Infected mushroom - Where do i belong
 
 
 

deluxe

 
Keep calm and don't forget to breathe.
 
Hahaha yes!
 
Jag blev inbjuden på fest här hos grannpojkarna, haha. Oförskämt av mig å tacka nej till det dom som verkar ha sånt jäkla kalasande, det är lagom lyhört så man hör allt. Alltså allt. Allt. Fick blixt av åldersnojja ett tag.. haha! SUCK! ;)
 

Pursuit of happiness

 
tell me what you know about dreamin,
you don't really know about nothin,
tell me what you know about them night terrors every night,
5 am, cold sweats wakin' up to the skies
tell me what you know about dreams, 
tell me what you know about night terrors, nothin,
you don't really care about the trials of tomorrow
rather lay awake in a bed full of sorrow.
 
I'm on the pursuit of happiness and I know,
everything that shine ain't always gonna be gold
I'll be fine once I get it,
I'll be good.
 
 

maybe

Kygo, Conrad - Firestone
Seynabo Sey - Younger
 
 
 
 
Tomorrow morning, what will the world bring, what will it bring to me?
 
 
 

agnieszka

Mitt i kaoset men det är så jag driver det

RSS 2.0