Fan. Det här äter upp mig inifrån ut. Jag vill vara där och jag vill kunna finnas där och lyssna på dig. Låta dig vara dig. För du är så jävla perfekt, när du är du. När ingen hindrar dig från att släppa allt fritt. Att veta att du fajtas såhär och känner dig instängd, det gör ont i hela mig. När jag vet hur du mår... Och jag inte kan göra ett skit eftersom du inte låter mig göra ett skit. Man kan bli förvånad ibland hur förbannat hjälplös man kan känna sig sen inser man att någon man bryr sig om har det värre och man inte har makten att kunna förändra det ens en gnutta, det är då man inser hur jävla skev vår värld är. Man kan ju inte tvinga sig på nån. Hur mkt man än bryr sig lr vill hjälpa nån ut ur ett mörkt träsk.