Livet blir bättre när man vet vart man ska!

Och dom mest fantastiska sakerna sker på dom mest oväntade ögonblicken.

Det är en min magi. Du är min magi. Ni är min magi. 

 

 

Infected mushroom - Where do i belong

 

 

 

RAS CRICKET - BARA DU

Jag kommer ihåg

 

 

 

Ungen var så nära på att klå mig i schack. Haha, tror vi kan ha en einstein unge på gång. En rejäl tänkare. Han kanske lät mig vinna vad vet jag? 

Idag passade jag på att ta och träffa Alexandra när jag ändå var i östansjö :) det var ju rätt längesen och det var himla kul att se dig, du såg ut att må mkt bättre! Jättebra där. Sen skjuts hemmåt för lilleman kom den här helgen med. Så det blir en helg med ståhejj, bus och pulka. ♡

men nu ska vi gluffsa glass och titta på film. 

Peace 

Ingen snöstorm. Vilken lycka :-p 

Kygo, Conrad - Firestone

Mer och mer saker rensas bort. Foton som fanns lite överallt, små materiella ting, minnen.. tror jag kan ha rensat det mesta. Tusen ljusår ifrån. Tiden läker alla sår. Men ärren består. Kan inte somna, en jobbig kväll, en tung natt. Wishing for a off-button, yeah wish away... 

 

Du vet inte hur stark du är förrän stark är allt du måste vara. 

 

 

Tur att jag har dig här med mig nu. Älskade lilla knasboll. 

Fyfan vilken jäkla dag! Huvudvärk på ingång oxå. Vad oväntat :p lika bra att ge upp för idag.

Ett tips... Mora träsk är INTE bra, vad nån än säger! *host Martin host* :) tror fan ja dör.. haha

Godnatt 

Peace

 

 

XOV - LUCIFER

 

galen craving efter muffins så det blev det. Galen craving efter tacos igen, det blev det.. ambitiöst tycker jag allt

 

Idag var det segt. Riktigt segt. Tur att dan är slut! Tack å hej 

- top off my world ♡

 

Don't know how it happend,

but i know it feels so damn good,

sometimes love comes around

and knocks you down

Just get back up when it knocks you down

 

Tack för en fin helg. :) 

Tack bästaste Kalle kalas för datorn, det var väl inte helt fel. :) 

Är väl bara det här jäkla väglaget utanför som är mindre å tacka för, men det verkar gå ändå... stel som en pinne, haha, MEN det går ändå :P 

 

 

Sitter hos Markus och filurar. Undrar vad dagen och kvällen bjuder på. Är så glad att träffa folk jag knuffat bort så hårt och ändå ha dom kvar vid min sida idag. Jag förtjänar inte ett skit, det ekar i mitt huvud hela tiden. Men på nått sätt gör jag visst det.. 

 

Tack för maten igår, satt ju ganska fint.. inte varje dag man får hemkörning till mitt ute i ingenstans mer eller mindre, haha det var en riktigt fin överaskning :) 

 

 

 

 

 

 

 

 

bang bang there goes your heart

 

När maktlösheten tar över fullständigt och du står med tappade armar, fallet medvetande och marken lixom slukar dig hel. 

 

Du kan ljuga hur mkt du vill för dig själv, intala dig ngt som inte är helt sant, bara du själv och ingen annan mår dpligt av det i slutändan. Och om inte så skulle vara fallet, så sårar du kanske någon, kanske någon som redan ligger ner och kämpar för att komma upp igen. Är det värt det? 

 

Det som verkar mest logiskt kan vara det mest ologiska. 

 

Nu rullar det på..lite snabbare.. :)

 

 

 

Jag tabbade mig rejält. Jag raserade mitt liv. Och inte bara mitt, andras oxå. Men idag kan jag ialla fall prata öppet om det. Jag svarar ärligt på det som frågas. Jag tänker inte dölja mer, jag rensar luften runt mig. Och jag har ganska snabbt insett vilka som står kvar och vilka som visar sig komma tillbaka och får mig att verkligen inse att innan jag dök ner i svarta hålet så fanns det vänskap bl a som var riktig och den pausades när jag knuffade undan allt och alla för mitt egos egna värsta och vad jag tyckte just då i mitt tunnelseende var mitt bästa såklart. 

 

Så jag trodde väl fel. Men vad jag vet med min betrakning så var det som fanns innan, ngt att kämpa för. Att kunna återbygga sakta igen. Ingen kan vara mer idiotförbannad på mig än jag själv. Men det är väl tur att det faktiskt finns en förmåga att bara kunna... lixom.. från en dag till en annan bara sluta älska nån. Good for you. Jag håller väl kvar för hårt i det som var innan. Att utan dessan äckliga kemikalier som förstörde livet, så var det bra. I dagens läge, finns det fan inte  anledning att försöka visa sig hjärtlös som en sten. Gör det bara värre. Varför skulle nån vilja göra det VÄRRE? Hämdlysten much? Vem i hela världen skulle i min trasiga situation vilja höra "mitt liv går vidare"? Även om jag vet om det nånstans i bakhuvudet och det skrämmer skiten ur mig, så vill man inte höra det. Stick en jävla kniv i mig på en gång istället. Det jag gjorde var fittigt, det är ngt jag är 1000% medveten om. Det var inget agerande som jag kunde kontrollera helt logiskt just då. Jag fattade lika mkt som en urtömd vatenmelon ungefär. 

 

Jag bara tömmer mig på dessa tankar som gnager.. vet inte vart man ska göra av allt. 

 

 

 

Jag ville inte ha ett liv utan dig, jag kunde inte efter ett tag ens tänka mig ett liv utan dig, jag har svårt att föreställa mig hur det kommer att se ut. Som ett stort svart gapande hål ekar det i bröstet. Vill blunda och slippa se och känna allt fram tills det är lite lättare i alla fall, då kan nån säga till att nu är det snart över.. jag vill oxå ha förmågan att vandra in i en ilska och vrede istället och på det sättet slippa hjärtesorgen. Som vissa tydligen har. Men det kan jag inte. Fast jag vet i dagens läge, att jag oxå skulle kunna bli bitter och arg. Jag vet ärligt talat inte alls hur fan jag ska hantera och bearbea allt det här längre. 

 

Att bli drogfri och hålla sig drogfri är en bagatell i jämförelse med att gå vidare från oss. Det kan man kalla avgiftning.

Har ni sett och varit nere i helvetets djupaste grotta?

Blivit helt bestulna på livet, glädjen, allt du har och hållit kärt, av en äcklig gestalt även kallad missbruk?

Det har jag. Först hade jag lyxen som många andra ngt kallat ett VAL. Efter ett tag hade jag inte de längre. Det upptäcker man inte förrän det är försent. Så inåthelvete försent när allt rasat som en stor hög tegelstenar rakt på en. Och man får sakta med smärtan i kroppen som skriker, plocka bort, en åt gången... Sorgen har sköljt över mig.Sorg storm. Men jag inväntar otåligt de ljusare dagarna. 

Över fler än mig som drabbades. Ordet förlåt har nog blivit uttjatat. Men jag skulle kunna hugga av min högra arm, ge allt jag har, för att återställa allt. Till det som var. Innan allt. Innan helvetet kom och plundrade. Då var det som det skulle. Idiot till mig själv, insåg inte det förrän det var försent. 

Och det sjukaste av allt är, att jag kan självömka hur mkt jag vill, men största delen är inte den utan hur jag fick andra att må. Det kan få en att gnaga sig genom betong lovar jag. 

 

Se det lite från ett annat synsätt... man kan ju bara klättra upp härifrån.. botten is nådd :P