Jag ville inte ha ett liv utan dig, jag kunde inte efter ett tag ens tänka mig ett liv utan dig, jag har svårt att föreställa mig hur det kommer att se ut. Som ett stort svart gapande hål ekar det i bröstet. Vill blunda och slippa se och känna allt fram tills det är lite lättare i alla fall, då kan nån säga till att nu är det snart över.. jag vill oxå ha förmågan att vandra in i en ilska och vrede istället och på det sättet slippa hjärtesorgen. Som vissa tydligen har. Men det kan jag inte. Fast jag vet i dagens läge, att jag oxå skulle kunna bli bitter och arg. Jag vet ärligt talat inte alls hur fan jag ska hantera och bearbea allt det här längre. 

 

Att bli drogfri och hålla sig drogfri är en bagatell i jämförelse med att gå vidare från oss. Det kan man kalla avgiftning.