Farsdag

Ca 2,5 veckor kvar tills jag ska iväg. För varje dag som går känner jag att det är rätt beslut och blir mer taggad. Att stället är så himla fint och mysigt, helt nyrenoverat på vissa delar, gör det ännu bättre. Jag hoppas och ber till gudarna att det ska vara en lärorik och glädjefylld tid trots att den där jobbiga tröskeln i början konmer vara den värsta. Lite spännande oxå. Nya ansikten. Några i alla fall. Det är rätt skönt, inget stort, 4-5 flickor mest. Det jag fruktar mest är hur jag ska hantera saknaden för mina barn. Men det gäller ju att se det från det långsiktiga hållet, det handlar om 4 månader, och jag kommer att få mina permissioner där jag kommer se till att synka ihop barnen och träffa dom. 

Efteråt kommer Mitt liv kommer att utgå ifrån dom och deras behov och inget annat. 
Allt som är möjligt kommer jag se till att livssituationen kommer vandra kring dom. Miste ca 1,5 år (inte hela 1,5 år men har varit frånvarande väldigt mkt till och från) och det är inte förrän nu igen som pusselbitarna börjar hamna rätt.. Jag är duktig på att fumla runt och ha sönder pusslet varenda gång det nästan är klart. Ni vet, pundarstämpeln som jag fått, missbrukaren jag är, snubblar oftast på mållinjen. Och jag vet nog mkt väl om vilka som säger en sak, heja heja dig du klarar det vi hejar på dig. Men i själva verket menar dom "heja dig agga... Du kan ju alltid försöka men vi vet ju hur det går som det alltid gått! Du kommer aldrig klara av det! Är det värt det? Är knarket viktigare än dina barn?" Idioter! Ni vet uppenbarligen inte ens om vad ni pratar om, för i så fall hade ni aldrig vräkt ur er "är knarket viktigare än era barn?" INGET är viktigare än mina barn!! Och denna angelägenhet angår inte nån annan än dom som är underrättade ständigt. Personerna som ingår i nätverket är dom som är viktigast, resten får prata, tycka, hur mycket dom vill. Jag har annat för mig än att bry mig, men kanske inte verkar så när jag bloggar om detta ganska ofta, men det är för jag ofta får veta rykten efter rykten som går, vissa skiter jag i gör jag vet ju ändå vad som är sant eller inte, ibland om jag har chansen så konfronterar jag idioten som sprider saker. En av ggrna jag gjorde det och dum Som jag var tog jag henne på ordet fastän jag borde ha gått på magkänslan som gapade till mig, så egentligen har man lärt sig att, trots ifall man tar tag i skitsaker som cirkulerar och kan ställa till det för en i slutändan, egentligen inte gör det bättre utan sämre, för folk kan ljuga både för andra om en person och även ljuga till personen i fråga rätt upp i fejset. Dum som man har varit, naiv som man varit, har man trott och hoppats att det kan lösa saker, men så är det tyvärr inte. 

Lev ditt eget liv, inte andras ord som påstår sig vara ditt liv. Ingen annan vet bättre än du själv vem du egentligen är och vad du egentligen gör och inte gör. 
Lev ditt eget liv.

Förhandlingarna ang vårdnaden gick bra. Kunde ha gått bättre. Men vidare utredning till huvudförhandling kommer att ta ca lång tid som jag kommer vara på behandling, så förhoppningsvis kommer det gå lugnt och sansat till. Jag kanske inte bryter ihop som sist, 4 jävla ggr och tappade andan och paniken bara dränkte mig och höll mitt huvud under vattnet hårt. Men när det kommer till sånna här saker,  när det handlar om mina allra dyrbaraste jag nånsin kommer att ha, mina pojkar, i detta fall min äldsta snart 7 åring (29 nov 🎈🎉), är mycket alldeles för nära inpå hjärtat och jag klarar inte av det, jag kan inte vara stark på samma vis som hans pappa var under förhandlingen. Jag har kvar vårdnaden i alla fall. Delad vårdnad. Jag önskade inget annat gällande vårdnadsfrågorna. Resten är inget jag ens orkar dra upp i bloggen. 

Farsdag idag. Grattis till dig pappa. 💝🎈 och alla andra pappor!

Kelwin ska åka hem till sin pappa idag, vara extra snäll mot honom. Det är så himla underbart skönt att se hur kelwin har kommit upp i den åldern när han faktiskt lyssnar och framförallt förstår när jag pratar med honom om lite mer allvarliga saker. Exempelvis som häromdagen, hur jag förklarade för honom hur tufft och jobbigt det kan vara för kelwins pappa att ta hand om honom själv förutom varannan helg, att ha ett heltidsjobb, göra allt sånt hemmafix som måste göras, tvätta, diska, städa, laga mat, handla, och så fostra en 4 åring på det, nästan helt ensam, eftersom jag inte bor kvar där så det blir ju så som att han nästan ensam får uppfostra honom. Jag kunde se på kelwin hur han tog in vad jag sa och hur han tänkte, började ställa frågor, jag fick på något sätt få honom att inse att relationen mellan far och son, i den åldern kelwin är i nu, funkar bäst om man lyssnar på varandra. Ibland kan det vara svårt att veta när ett barn ska läxas upp om han gjort fel eller om det något han vill ha uppmärksamhet för, någon slags revolt för att bli hörd och då är det kanske vi föräldrar som borde lyssna istället för att läxa upp barnet, det är fan inte lätt. Och jag är så himla stolt❤️ 

Så jag skickar ett litet extra grattis till Jonas johansson som är pappa till min Kelwin. 
Och ett grattis till Gabriels pappa Jonas Larsson som oxå haft det tufft men klarat det väldigt bra och är en väldigt fin pappa som Gabriel avgudar. Hoppas ni verkligen tar åt er denna dag. Och suger in all lycka som folk önskar er som pappor som ni är, det förtjänar ni. 

Blir att gå hem sen, haltalotta som man är.  


Igår var Gabriel här hela dagen. Han fick äntligen sitt FIFA 15. X 2 till och med!! Så en lycklig liten kille fick ta ned sig ena spelet hem. 


Hashtag egoboost 
😘👌

Perfect peace in a perfect lifestyle. My lifestyle. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

agnieszka

Mitt i kaoset men det är så jag driver det

RSS 2.0