Sitter här med röva nersatt i soffan med popcorn och te och Det okända på tv. Kalas. :)

 

Gabriel här igen, Celwin jättenöjd! Gabriel nu även nyklippt och skitsnygg, kommer vara absolut snyggast på dagis imorgon. På tal om imorgon blire att träna träna återigen. Finally. Dags att bita i det sura äpplet och komma på fötter igen och få träningen på rullning igen. Fan vad man ska trilskas med just det. Problemet med att bara KOMMA IVÄG! För när man väl är där så äre ju inte direkt jobbigt. Bara jätteskönt för hela kropp och själ.

Jenny och jag ska iväg och efter det sola. Gött. Vardagslyx. Vardagslyx att kunna dra iväg på kvällen efter en hög disk att sola oxå :) det gjorde jag idag.

 

Och eloge till mig för fan. Vad jag har grejat och donat, rensat och städat! Hela förmiddagen och lite till. Nu jäklar äre rensat! Men har ett litet projekt kvar imorgon. Fasiken, har till och med skrapat bort möglet på badrumskaklet i duschen. Aaa, jag vet. Äckligt. Även om vi ska snart måla om i hela badrummet ville jag ha bort det. Såklart vem fan skulle inte vilja det? Blä!! Så bara för det förtjänade jag att ligga och gosa mig i ett solarium nu ikväll. Blev en tur upp till byn och checka in nya apoteket. Lagom sådär bredvid systembolaget. Haha nu kan alla pillertrillare och alkoholister tjattra med varandra i kön om mornarna ;) thihi där var jag rolig. Det var faktiskt fint. Smink! Smink till och med :O hääärligt tycker ju jag faktiskt. Satan i gatan vad KALLT det var. Knappt värt utgången från det varma hemmet. Men frisk luft fick vi och en promenad. Korvstroganoff och ris slängde jag ihop när vi kom hem så fick det bli. Där var den dagen förbi. Måndagen. Och en till i familjen för veckan igen :D

 

Peace

 

 

 

 

 

 

Ja total kaos där tre trappor upp ;) ungar hejvilt överallt. Har kastat in Celwin i det kaoset och han stormtrivdes ju såklart medan jag suttit och rökt cigarett efter cigarett vid fönstret med Jenny. Kaos där bortom öronen. Ibland får man lixom hojta till om det ens fungerar. Haha. Närrå, dom är bra goa ungarna. Lite högljudda när dom slås ihop bara kanske? Eller? Vad vet jag..

 

Dagens mat blir fan ngt jag inte gör ofta. Något jag inte gillade så mkt när jag var lite för då tyckte jag vi åt det för ofta men nu saknar jag det. Panerade kotletter, potatis, sås. Sallad. Gott, fyfan vad gott. Man kan ju alltid lyxa till med bearnais och vitlöksbaguetter till. Ja fyfan, strax sätta på potatisen!!! Men här sitter Celwin och försöker diskutera sig till "hamburgare, pommes", "pommes med KETCHUP" (han ääälskar ketchup), "hungrig, äta hamburgare.... med pommes!" haha unge!!

 

 

Du leker med döden. Bokstavligt. Döden vi ser på film i svart mantel och luva och allt det där ni vet man ser. Honom. Han är djävulen på riktigt, han är självaste Satan. Du leker med honom. Du har hur kul som helst med honom. Du vet inte alls vad du pysslar med men kul är det. Sen får du ett sånt slag i skallen och vaknar upp, börjar springa allt du äger och har ifrån honom för att han har fått dig att se en strimla längre och visa vad din framtid kan se ut som, det gör så ont och du bara springer så fort du kan tills du blöder ur alla jävla hål du har, tills du nästan bryter sönder dig. Du flyr och är så rädd att ett asplöv ser ut att vara still.

Svarta hålet i huvudet drar nästan ner dig helt i flykten, du skriker och bara fortsätter springa. Ifrån honom. Ifrån självaste djävulen, döden, svarta hålet. Du springer.. du börjar sakta ner.. du börjar kunna känna lite luft i lungorna.. du kan börja stanna upp för det känns nog som att du kan kan flytt ifrån honom.. du ser honom inte.. du börjar gå sakta i hopp om att aldrig behöva få vara med om samma sak igen. Samma smäll. Samma resa. Du landar mjukt... till slut...

..Knack.. knack.. du kollar i titthålet i din dörr, bakom din trygga dörr, din mur, du ser honom stå där. Han är där igen. du öppnar. Utan att ens tänka. Du bara öppnar. "Hej igen min käre vän..." som om ingenting har hänt.

 

 

Celwin har börjat gå på pottan förresten. Till ngt lite gladare ;) han började helt själv. Så nu äre pottträning igen här hemma! Kul. Idag ska vi på 2,5 års kontroll. Sen iväg och droppa av dom på dagis sen ska nog mamma till gymmet. Se om jag pallar mer än 30 min idag, Vill egentligen mest springa. Träna lite mage. Lite rumpa bumpa. Ja, förmodligen samma som igår. Vi får se hur mkt jag orkar. Jag tänker inte pusha min kropp efter denna vecka. Dags att tagga ner.

 

Gått och blivit lite halv frälst i Ciara. Litegrann. Ganska grym brud. Rätt snygg oxå. Men inte i Kaley Couco gruppen inte.

 

 

 

Känns som att jag är en nyfödd bebis som börjar kunna öppna ögonen och se.. lite sådär pånyttfödd ni vet.. nästan bokstavligt. Imorse var det riktigt nära att jag inte kom utanför dörren som de senaste 5 dagarna då jag gömt mig hemma i mitt egna kaotiska helvete jag gått genom barfota och naken. Brinnande och isande på samma gång ni vet. Jag har nästan krypit ut ur mitt egna skinn. Inte sovit, knappt fått i mig ngn mat, inte kunnat fått fram en enda känsla eller nån riktigt ordentlig tanke överhuvudtaget. Jag har varit till en av dom mörkaste platserna jag förmodligen nånsin kommer att besökt i hela mitt liv. Jag vill helst inte göra om det. Jag tror inte jag klarar en resa till. Det är fan inte så jävla hipp att nästan kunna se sig själv och omvärlden som om jag stod utanför min egna kropp och bara stod och stirrade och inte kände igen det alls, inte kände ett skit för det. Bra eller dålig känsla lixom. Bara ekande tomhet.

 

Tack har jag iaf att säga till er som stått där och varit till hands så det nuddat hjärtat av tacksamhet, så mycket jag kunde känna iaf det var tacksamhet för all hjälp runtomkring. Jonas, mamma, Ronja. Mina ungar, mina glada små solar, mina stjärnor vart i helvete skulle jag vara utan er? Förmodligen inte här i alla fall.

 

 

 

 

 

 

Idag ska jag försöka ta mig iväg till gymmet. Försöka. Med Ronja. Tack för att du ställer upp och orkar dras med mig och mina jävla demoner.

 

Peace out