Det har varit tufft. En lång resa med många gupp på vägen. Men jag har lärt mig så mycket och insett saker jag skulle ha insett redan för längesen men bättre sent än aldrig. 

jag har lärt känna många nya fina människor som tagit mig i handen och lagt sina vingar över mig. Det är jag tacksam över. Sen har man fått sålla ut endel och det är inget jag lagt någon större vikt på att tänka så mkt på mer än det, fanns ju en anledning till det. Har lärt mig att när man hamnar i världen jag hamnat i så får man anpassa sig, med tiden göra sitt bästa och förhoppningsvis se klart i slutändan. 

Det sjuka är att jag är en av dom få som VET, är hur medveten som helst om konsekvenserna, principerna, det rena rama allmänna uppenbara. Men det är inte så jävla enkelt. Spelar ingen roll hur mkt man ens VET vad som står på spel. Hur mycket man än försöker hålla dom dyrbaraste och viktigaste personerna som räknas mest, borta från situationen. Och det är vad som gör mest ont. 

 Jag skiter i vad folk tycker och säger. Det är ändå inte dom som snackar som räknas. Det är dom som utger allra mest negativ energi och inte ett dugg hjälper till genom att sprida rykten om sånt som dom inte vet ett jävla dugg egentligen, för det vore ju märkligt eftersom jag varken pratar eller umgås med, så uppenbarligen är det sånt där BS som cirkulerar och om det är nått man lärt sig så är det att utesluta sånt i sitt liv, som redan är messed up, inte låta det påverka en. Jag får fina meddelanden från människor som stärker mig lite då å då. Jag återupptar kontakt med gamla vänner, bara att skriva ett par rader till varandra som kan hjälpa självkänslan lite, man lär sig snabbt i det livet jag befinner mig i vilka jag kan lita på och inte. 

En liten fitta som jag helt ärligt trodde var en av dom som fanns kvar för mig, visade sig vara, ja, som sagt, en liten fitta. Och jag inser ju givetvis idag varför hon återupptog nån kontakt och lekte min vän, för att dölja och självklart försöka utesluta ryktena jag fick till mig och tro på henne för hon "var ju min vän! En förbannat underbar vän en gång i tiden som jag litade på". Men FUCK att det var när jag till slut fick det bekräftat nyligen, som jag insåg att jag verkligen borde lita på min egna magkänsla när någon säger något till mig och eftersom jag hatar rykten och BS och speciellt en sån jävla grej, så tog jag tag i det DÅ, i början av detta år, och fick en sån lögn kastad rakt i nyllet på mig att jag nästan inte kunde andas. Det finns tamefan gränser, stumpan. Gränser. Respekt. Vänskap och oskrivna regler som gäller ömsesidigt. Slå upp det. Hade väl haft nån slags "förståelse" om jag vetat att jag gjort något dumt mot dig, men nej? Inget där, va? No i didnt think so. Hoppas du får klamydia eller gonorre. Ja, Gud, vad hemsk jag är nu oj oj, så kan jag väl inte säga? Med tanke på allt jag gjort och utsatt min familj för, hur jag förstörde mitt liv och hur det påverkade dom jag älskade mest. Ja. Visst. Men det här är ju inget nån kan komma och säga till mig och använda det mot mig och att jag inte har rätt att bli pissed, för jo då, det har jag, det är tyvärr något som berör mig så äckligt djupt och tro mig, det är knappast som att jag önskar att det vore så. Det ligger i en annan kategori än vad som hände inom familjen, det är ingen som helst ursäkt och tycka det vore "okej" att göra så pga mina misstag. För jag gissar på att det ändå inte var ngt som gjorde ngt lättare ändå? Lite ångest efteråt? Fuck yeah jag hoppas du mådde genom ruttet länge efter det. Av tusentals att välja på, vem väljer du? Tror inte jag behöver nämna några namn, tror dom flesta fattar. Håll i er pojkvänner, tjejer. Lol😂

Dont u play with fire if u don't like to get burned. 

Saknar hundarna, om jag inte mått såhär idiotiskt dåligt som jag gör idag, hade jag tagit dom igen. 

En månad kvar ungefär. Ska bli ordning på mitt. 

Fredagen var bland den värsta dagen i mitt liv. Jag var så mörbultad efteråt, efter ungefär tre sammanbrott under hela förhandlingen som oftast brukar ta 30 min, tog 2 timmar. 

Men jag åkte till Hallsberg efteråt, gick hem till Jonas och kelwin tsm med bever ❤️😊 såg väl ut som om jag tryckt i mig en sopsäck druggs, tro mig, önskade att det var det jag hade gjort, men tråkigt nog var det bara panikattacker, panikattacker som höll i sig enda fram till idag. 

Det är så mycket tankar. Om allt. Blir illamående bara jag börjar tänka på det. 

... Cause baby we will learn to love again 

Alla Helgona helgen. Ljusen har varit tända för min älskade mormor hela dagen. Saknar dig. Be för mig. Var vid min sida och stärk mig, för jah vet att du hör när jag pratar med dig och ber om din hjälp när det är som svårast. Senast igår. När jag känner en lätt ilning eller en lättare rysning går genom ryggraden upp till spetsen av huvudet varje gång jag blundar och pratar med dig, kallar på din hjälp för styrka, och tårar bara börjar rinna och efter 10 sekunder är det precis som att någon gett mig en sån styrkekram att ja helt plötsligt känner hur det allra värsta och tyngsta bara släppt litegrann för stunden och jag får lite lite hopp tänds inom mig, så vet jah att det är du min fina mormor, vår allas klippa. Det är en underbar känsla. Sådär har det varit hela tiden enda sen hon gick bort. Varje gång. Även fått det bekräftat så det gör det ju knappast mindre trovärdigt för min egna del. Det räcker för mig.