men så jävla fucked up
Orkar folk verkligen hålla på? Orkar inte ens hänga med, funderar på att bara totalt stänga av när det kommer till den där skiten, jag menar hallå? Det där är inget sätt att leva på alls, hur svårt ska det behöva vara? Ibland ställs man fan inför svåra val i livet, det är bara att bita ihop och välja, trust me, I KNOW!! Man kan inte alltid få som man vill, man kan inte alltid få båda delarna av det man tror man har. det funkar inte så. Hur.. Alltså.. gaah. Visst det är svårt, det är jobbigt, men endel verkar ju tamefan njuta, jag vet en som inte alls mår bra av det här, han försöker dölja det, göra vissa saker, inga saker han skulle ha gjort annars, men den här jävla skiten fuckar up hjärnor totalt, jag ser och vet tydligen mer än andra att det fan inte gör honom någe bra.
Är det som så att det verkligen ligger ngt i allt det som händer, så skulle man kunna sköta det på ett annat sätt, för vissa har tydligen lite problem med hur man visar känslor. Saker och ting blir inte lättare eller bättre nu, det verkar som att det bara är en del av allt som gör att når botten snart.
Jag försöker vara en bra vän, jag vet inte hur jag lyckas, jag vill inte heller bara vända ryggen och säga håll käften, jag orkar inte höra mer, men det känns så, jag vill inte, jag blir bara mer besviken för varje dag, eller för varje gång ngt sånt händer. Men vad ska jag göra? Orka välja sida, nej.
Jag tror att det är bäst att man är ärlig, är man inte en bra vän då? Om inte, isåfall, förlåt.
Jag har problem själv, jag anser att dom problemen jag har är ngt värre än det andra, jag har visserligen satt mig själv i skiten, men det förblir fortfarande ett stort jävla problem. Hjärnan snurrar, hjärtat slår, kallsvettningar och panikattacker. Jätte kul, varför? Mjo, man har ju svaret, gör jag ngt åt det ? Kan man ju göra en annan dag, eller vadå? Vill jag ens? För det är det enda som verkar döva allt runtomkring för tillfället. Hör skitsnacket som går, endel saker mer sanna än andra, inte upp till mig vad folk väljer att tro på eller inte. Jag försöker bara leva mitt liv, men det finns ju dom som inte tycks gilla det och man blir kallad för det ena och det andra. Men varför ska det vara så? Hallå? Det är fortfarande mitt liv, och upp till mig hur jag väljer att sköta det.
Känslor som kastas in i mig från olika håll, vet ingenting längre förutom att jag bara är totalt skitskraj nu, har väll aldrig direkt hamnat i den här situationen. Har väll kanske inte heller direkt känt såhär starkt för ngn förr heller, kanske vill att det ska bli ngt ordentligt, då låter man tiden avgöra och inte kasta sig in i massa på en gång.
Igår var en total vändning för mig, totally freaked out. :(
Orkar bara inte mer.
Katta, tack för ikväll, du behövdes <3 ANDRA AVENYN och du :) iiih.
Är det som så att det verkligen ligger ngt i allt det som händer, så skulle man kunna sköta det på ett annat sätt, för vissa har tydligen lite problem med hur man visar känslor. Saker och ting blir inte lättare eller bättre nu, det verkar som att det bara är en del av allt som gör att når botten snart.
Jag försöker vara en bra vän, jag vet inte hur jag lyckas, jag vill inte heller bara vända ryggen och säga håll käften, jag orkar inte höra mer, men det känns så, jag vill inte, jag blir bara mer besviken för varje dag, eller för varje gång ngt sånt händer. Men vad ska jag göra? Orka välja sida, nej.
Jag tror att det är bäst att man är ärlig, är man inte en bra vän då? Om inte, isåfall, förlåt.
Jag har problem själv, jag anser att dom problemen jag har är ngt värre än det andra, jag har visserligen satt mig själv i skiten, men det förblir fortfarande ett stort jävla problem. Hjärnan snurrar, hjärtat slår, kallsvettningar och panikattacker. Jätte kul, varför? Mjo, man har ju svaret, gör jag ngt åt det ? Kan man ju göra en annan dag, eller vadå? Vill jag ens? För det är det enda som verkar döva allt runtomkring för tillfället. Hör skitsnacket som går, endel saker mer sanna än andra, inte upp till mig vad folk väljer att tro på eller inte. Jag försöker bara leva mitt liv, men det finns ju dom som inte tycks gilla det och man blir kallad för det ena och det andra. Men varför ska det vara så? Hallå? Det är fortfarande mitt liv, och upp till mig hur jag väljer att sköta det.
Känslor som kastas in i mig från olika håll, vet ingenting längre förutom att jag bara är totalt skitskraj nu, har väll aldrig direkt hamnat i den här situationen. Har väll kanske inte heller direkt känt såhär starkt för ngn förr heller, kanske vill att det ska bli ngt ordentligt, då låter man tiden avgöra och inte kasta sig in i massa på en gång.
Igår var en total vändning för mig, totally freaked out. :(
Orkar bara inte mer.
Katta, tack för ikväll, du behövdes <3 ANDRA AVENYN och du :) iiih.
Kommentarer
Trackback
