ett föralltid?

Hur fan tar man sig genom sånna här perioder utan att hamna allra längst bort i tankevärlden? Hur ska man kunna låta bli att tänka tankarna "tänk om.." eller "hur skulle det kunna vara/bli..?" osv osv.. så jävla svårt! Varför blir det såhär? Vad är det man intalar sig själv? Försöker jag lura mig själv eller kommer det vara såhär ofta? Eller ibland? Ibland är ofta nog isf! Orkar inte, vill inte =(
Sånt här tär ju sönder i en. Blä!
Älskar jag? Eller äre ngn inbilling som gått så långt att man tror på det nu? Eller är det kanske så att jag faktiskt älskar så förbannat mycket att det är därför det här skär i mig? Allt snurrar och det känns som att för varje gång vi står på den här platsen så är det en gång för mycket. Skit!


Nej.. nog om det.
Mamma har vart här idag, tvättat!:D hihi. Men ska köpa bärsele snart så jag kan fixa sånt själv! Kan vara rätt avslappnande att tvätta..
Ska strax käka lite, sen kolla på film =) Får se om febern kmr tillbaks inatt.. hoppas verkligen inte det, fyy! Kroppen är helt efter just nu känns det som, som om den nu skriker efter hjälp eller ngt :P har aldrig riktigt haft såhär förr, lite läskigt. Helt försvagad, skulle kunna ligga i sängen hela tiden, allt bara knakar när jag rör mig, haha. Lite illa!
Skönt att Gabriel sköter sig bra nu, skönt oxå att han inte hade feber eller ngt heller. Han är lite täppt i näsan men det är inte så farligt, jobbigare med feber isf. Så sova om natten får man ju iaf.. Han är duktig på att somna om rätt fort på nattetid :D

Ciao!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

agnieszka

Mitt i kaoset men det är så jag driver det

RSS 2.0