Den 15 februari runt kl 2-3 på natten började förvärkarna, dom kom till och från allt från 10-20 min mellanrum. Vid 10 tiden och frammåt började de komma intensivare och lite tätare. Så vi åkte hem till till Jonas päron eftersom dom har badkar och jag tänkte lägga mig där i när det blev värre. Men eftersom jag va tvungen att röra mig hela tiden när en värk kom så blev det inge bad tråkigt nog. Värkarna gjorde ont såklart och det blev bara tätare och jobbigare. Jag tajmade dom till och med för att vara säker så till slut ringde vi in till Kga BB och hon som svarade sa att vi kunde komma in när som helst. Tur det! För nån timma senare var vi på väg in. Inte roligt att åka bil en timma med värkar och inte kunna röra sig, att sitta upp va inte alls så rockigt just då. ;P

Men det blev värre när vi väl kom in på rummet och jag fick lägga mig i sängen och bm skulle mäta värkarna och så. Usch, trodde jag skulle avlida, fattade inte att jag kunde glömma bort hur hemskt det var att ligga med värkar. (Men med Gabriel gick det till på ett helt annat sätt, denna gång gjorde det faktiskt mer ont, intensivare värkar) Jag fick lite panik oxå eftersom jag visste att det bara skulle göra mer ont oxå :P haha positiv! Men bm hade satt dom där svarta banden runt magen som dom mäter barnets hjärtljud och värkarna alldeles för löst första gången, så efter ungefär 30 min kom hon in igen och sa att dom såg inga värkar. Trodde jag skulle hoppa upp och mörda ngn. SKULLE JAG FÅ ÅKA HEM MED DENNA SMÄRTA? Dom måste ju fan skämta! Tänkte jag.. men sen satte hon den rätt, och såklart var det värkar och starka sånna oxå :P Jonas pappa som körde in oss fick åka hem rätt snabbt när hon såg hur starka värkarna ar för då skulle hon undersöka mig. Jag var 8 cm öppen. Det vart lite panik därinne tror jag? ^^ mina kläder skulle av, sjukhuslinnet skulle på. Och lustgasen åkte på, yeah! :P den gillade jag. Hann inte ens få mig ngn epidural.

Jonas hand och tröja blev offer när jag klämde och drog i allt och skrek att jag ville DÖÖ. Tydligen. :P
Han skötte sig bra tror jag? Haha. Jo det gjorde han, han var precis lagom, inte jobbig och inte långt ifrån mig nån gång heller, han lixom fanns där hela tiden. Men hade jag inte haft lustgasen hade han nog fått ngn smäll. ^^

Kl 18.21 var vår Celwin ute. Jag tror att barnmorskan till och med blev lite chockad över att en bebis hade kommit ut så snabbt :D men han ville ut! Krystvärkarna var nog värst för mig alltså. :S och när han skulle ut, åååh fysatan vad ont det gjorde. Sen skulle jag flytta upp och ha mig så han skulle kunna åka längre ner i bäckenet, USCH! Slutade med att jag låg tvärs över sängen och skulle fan ligga så oxå. Allt gjorde så ont, det är fan inte lätt att ändra position hur som helst när man föder barn alltså :P när Gabriel föddes kunde jag bara ligga på sidan, den här gången gick det inte alls på sidan, allra minst lägga upp benet på sånt där stöd grejjs, fan vad jag skrek när dom försökte med det. ^^

Han vägde 3370 g
50 cm
Han heter Darek CELWIN Krister Johansson

Jag förlorade nästan 1 liter blod under förlossningen. Kul.. så nu måste jag äta järntabletter. Skitroooligt för magen. Toppen. Fick mkt vätskebrist och överansträngning, så efter en liten stund när Celwin kommit ut och låg på mitt bröst, så krampade min vad sönder från ingenstans! Fattade inte alls vad det var som hände med vaden. Sendrag var det, trodde hela vaden skulle åka dän alltså, gud vad panik jag fick. Jonas sprang ut och letade efter bm som fick komma och sträcka på benet :P

Eftervärkar. Ja. Ingen som sa ngt om dom till mig inte! :P HEMSKT!! Jag trodde att all smärta skulle släppa lika fort han kom ut. Vad FEL jag hade!! Trodde det va en till på g ut där eta. :O fick smärtstillande med dom hjälpte inte alls. Och när lillen skulle amma gjorde det ännu ondare för då drar livmodern ihop sig. Så fick mig en morfinspruta sen. :) den hjälpte. Har blivit mkt bättre med eftervärkarna nu iaf! 3 dagar senare.. men känner fortfarande a dom ibland.. drygt alltså det där. Eftervärkar, vad dumt.


Sen fick vi iaf fika och sen rullades vi in till ett familjerum. Första natten gick hur bra som helst. Celwin sov sov sov soooooooooooov... men därimot sov varken Jonas eller jag mkt för det.. det var svårt att sova av ngn konstig anledning :/ trist. Jonas blev dålig den natten efter en dålig kycklingbaguett tror vi. SKITSYND för dagen efter på eftermiddan fick han åka hem ifall det va så att han hade magsjukan eller ngt. Drygt. Usch det tyckte jag inte om, att bli kvar själv. Men det gick, tiden rullade på ändå och idag ska vi åka hem! :))) lilleman ska undersökas vid 8 tiden bara och Jonas kommer med sin pappa som kör hem oss efter 9 nån gång. Skönt det ska bli att komma hem. Ojojj :)


So thats the birth story :P