Skulle inte vilja ha det på något annat sätt

Jag skulle ju faktiskt inte vilja ha det på något annat sätt. Än vårt kaos. Vårt alldeles egna paradiskaos som driver mig till vansinne, skänker mig magsår och nervsammanbrott med tanke på mitt dåliga lättretliga korta stubin och lättirritation. Jippi. Vad bra att man lär sig och utvecklar mer TÅLAMOD och att kunna skjuta lite på irritationen som uppstår när man står och skriker och det känns som att man står helt ensam i ute i rymden och ingen lyssnar, det enda man får tillbaka ibland är "skärp dig själv lilla mamma bamma" från Gabriel, ja, alltså det är lite svårt då att dölja ett flin och ett skratt, alltså det GÅR inte :P
 
Familjen är den stora färdigställda biten i pusslet. Sen kan pusslet skakas många ggr, bitar kan komma lite huller om buller, tappas eller nästan brytas itu, huvudsaken är att man kan pussla det rätt igen. Har man gjort det en gång, hittar man lättare tillbaka nästa gång. Undviker och lär sig hur man håller det stabilt. Det är rena jävla raketforskningen. Inte bara och bara, "så du är bara hemma med barna?" testa på det en vecka med två stycken (nu tar jag två stycken som ett exempel, finns ju faktiskt dom som har det tillräckligt jobbigt med en och sen finns det ju mammor som är hemma med 6 ungar) som är i en trotsig ålder, tillsammans. Försök att få ditt humör att funka felfritt och försök att hålla uppe det sociala nätverket där Facebook INTE räknas. Nä, det är fanimig inte så jäkla lätt! Man försöker och försöker för att då försöka framstå som perfekt, att kunna bolla runt med allt, men fan när dom bollarna till slut tappas i backen och faller åt alla håll, ja då jävlar tappas dom riktigt hårt med en jävla smäll! Ta det lugnt för fan. Ta det lugnt och andas istället. Dom som inte förstår dig är de som inte kommer att stå kvar senare i livet, de som gör det kommer du även märka var ju faktiskt värt att tappa bort sig för en stund. Det är sådanna människor man behöver. Den ytliga bekantskapen lite här och var bleknar bort väldigt fort när man inser att när man har bildat en familj och den prioriteras i första hand.
 
Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Aldrig!
Så nu tar jag och kryper ner bredvid min snarkande man. Han ni vet som är så sexig med halvöppen och dregglande mun.. gör lite märkliga små ljud ifrån sig, sparkar med benen men vänder sig snabbt om när jag puttar till honom om han snarkar mig i örat. Ja det är han jag ska lägga mig bredvid nu. Puss!
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

agnieszka

Mitt i kaoset men det är så jag driver det

RSS 2.0