borstar bort dammet och försöker sova
Pojkarna! Mina pojkar! Bland den vackraste bilden jag tagit på mina söner.
Det är rätt mäktigt om man tänker efter.. mina söner... så jävla stolt är man.. över sig själv att man kunnat skapa dom och nu hur dom växer och man får se och vara med när dom utvecklas i livet. Otroligt.
Tiden går så fort. Jag vill att den ska kunna stanna upp ibland men den lixom glider ur min hand hela tiden och jag snubblar efter...Och jag ser den liksom dras bort från mig sakta men säkert. Jag går och småspringer efter den men man hinner aldrig ifatt helt. Den kan inte stanna till. Universum tycker visst att man inte ska koncentrera sig på att jaga "tiden" utan göra nytta för den behövande under tiden.
Fattar ni? Flummigt.. Jag är trött. Så trött.
Peace angels
Kommentarer
Trackback
