27 februari, när det har slagit i rock bottom
Vilken förbannad sagolik situation man ska ha hittat sig befinna sig i. Vart gör jag av ångesten för den här röran? För såvitt jag vet så, nej, av att jag låter ångest, stress och oroliga tankar ta över mig och sluka mig hel, så får det ändå inte att klirra till på kontot, men det är fanimig det enda jag har. Den här skiten slukar mig totalt hel och spottar ut mig söndertuggad och dregglig. Bara liggande där och alla förväntar sig att man ska hålla huvudet högt och göra jävla andingsövningar när man känner paniken smyger närmare.. ja jo. Det ni. Försök med det.
Haft så märkliga drömmar i vanlig ordning. Vaknade runt halv fyra inatt med en sån förbannad huvudvärk och influensakänsla i hela kroppen, enda ut i tåspetserna, men när jag vaknade nu en stund sen, helt själv i mitt hem, det är jag inte alls van vid, så kände jag mig inte sjuk längre. Besviken över att inte vara sjuk så jag inte får ligga hemma och tycka synd om mig själv hela dagen. Visst kan jag göra det ändå förmodligen, men känns som att jag redan har slagit i rock bottom lixom. Jag måste iväg och träna litegranna.. sluka solens glimmer så mkt som man kan innan den gömmer sig igen. Betala räkningar dagen är det ju oxå, min favorit!!
Grönt te och äggsmörgås nu!
Kommentarer
Trackback
