tittar tillbaka och känner efter lite...
Ni kan väl tro att jag saknar det håret! Vilket underbart fint hår jag fick
när jag väntade Celwin. Så väldigt botter över att jag klippte av det.
Lite längre tillbaka..
Ännu längre bakåt... hähä tur att man alltid varit så jävla het...
och att photoshop fanns.... ^^
Kan nån mer än jag känna den där känslan, den där skolkänslan igen när man drar förbi bl a transtenskolan eller Alléskolan på morgonen påväg till jobbet, hur det kändes när man skulle kliva av bussen till skolan som oftast började kl 08? När man klev ur bussen och skulle gå till skolan..dagligen.. läsa, lära sig, läxor, aa ni vet allt det där. Den där skoltids-nostalgi-känlsan. Jag får alltid samma känsla när jag cyklar eller går förbi transtensskolan den tiden i mitt liv, en tid jag inte för en sekund saknar, men när jag ser lärare som fortfarande jobbar kvar, alla dessa elever som går där, nya, 9onde klassarna.. dom som ska ta grundenten (som jag DÅ inte visste att det ens fanns ngt sånt som GRUNDENTEN, egentligen vadfan är det? nu är den lata skoltiden slut, ni firar att ni ska börja ngt ännu mer avancerat i livet lixom...), dom tuffa ni vet.. haha.
Jag är en av dom ungar och tonåringar som har haft turen att slippa mobbning och utfrystning, allt som hör till, jag har aldrig behövt uppleva det och det var rätt ovanligt i våra skol/klasskretsar med sånt, så vi hade tur, allihop, så ingen sån ångestkänsla av grundskoletiden, för jag kan ibland sakna lågskola, faktiskt!.. Men det är något.. något märkligt som händer i mig när jag tänker tillbaka.. allt man gick genom, inte bara hjärtesorg eller hjärtelyckan, vännerna utan rent kroppsligt.
Herregud, vi gick innanför dessa väggar som egentligen var bland dem tryggaste väggarna vi nånsin går innanför i vårt liv men ändå så gärna ville ut i livet som vi inte visste ett dugg om. Det var ju så mkt jag inte visst men trodde att jag hade koll på och lekte hulken, trodde att man kunde ta allt, klara av allt. Man visste ju för fan inte ens hur man skulle sortera eller filtrera alla känslor och allt sånt som hör till åldrarna 13-15..16..17..
Upp till jag blev ungefär 23-24.. alltså 1-2 år sen.. har jag börjat på riktigt kunna känna mig själv, veta, kunna, hantera, hitta tillbaka, leva, veta vad älska innebär, veta vad familjen egentligen innebär..veta vad ordet hata egentligen står för.. och vilka skillnader det finns mellan att hata någon och att tycka mindre bra om eller störa sig på.. att hata ngn är nästan lika starkt som att säga till ngn att man älskar denne, och om man verkligen förstår det ordet och vad det kan betyda för den andra personen, då ska man tänka sig för och tänka efter vad HATA är... och man blir aldrig färdig, man kan ofta tro sig vara det, men det blir man inte. Livet är en ständig förändring som medför lärodommar. Tro aldrig att du är en bättre människa än nån annan som du egentligen inte känner men tror dig veta och tro lite för mkt. Allt jag gått genom, både gott och ont, hade en mening, en mening att jag skulle hamna här, just här jag sitter. Så endel väldigt bra beslut gjorde jag nog allt!!
Det har för övrigt varit en fin dag. Solsken och jobb. Hämtat en Celwin, varit upp till Miriam och hennes småttingar en liten stund, ätit våfflor, eller ja, Celwin och Jonas gjorde. Jag kör igång diet nu. Nu är det fanimig dags igen. Har en mamma här som ska vara kvar över natten oxå, alltid lika trevligt :-)
Vilket långt och jobbigt inlägg det blev.. blir bra förvånad över om ni orkat läsa enda hit.. puss på er!
Kommentarer
Anonym
Mycket fint skrivet ha det bra tro på dig själv då blir det bra Sylvia
Anonym
Mycket fint skrivet ha det bra tro på dig själv då blir det bra Sylvia
Trackback
