Diagnos till ära
Jag är inte så aktiv i bloggandet längre. Inte så konstigt med mitt jäkla borderline-humör. Börjar ju fan undra om man inte har den diagnosen? Hm nä jag vet ju vart problemet ligger tyvärr så dessvärre kan man ju inte det. Men hade önskat att man kunde det. Haha då skulle man kunna skydda sig lite under lr bakom diagnosen å använda den lite som bröd åt ankorna hit å dit. Ja ni vet. Då är det ju lite mer.. Acceptabelt? Eller är det inte ofta så nuförtiden? Folk får snabbt en diagnos. Sen trots det felaktiga beteendet så äre mer acceptabelt för att hen HAR ju FAKTISKT dittan, dattan, adhd, bajskorv i stjärten lr vadfan det nu är. Vad finns det inte? Allt finns:)
I alla fall... Så.. Har Kelwin (vi har bytt ut C till K i hans namn så det inte kmr behöva vara så förbannat svårt som det uppenbarligen var för många att uttala?!) fyllt 3 år. Blev lite tårta å presenter såklart för min lilla kille. Passade på att baka en tårta åt Bever oxå i samma veva som han oxå fick blåsa ljus på. ;)
Jag är inte kry. Inte ett dugg. Hjärnan, kroppen, psyket, hjärtat, själen, alla dessa är inte sams. Dom har för tillfället blivit osams. Inget är där det ska vara som det ska vara. Jag hoppas att dessa kan hitta tillbaka till sina rätta platser i landet Agnieszka så det blir bra igen. Eller bättre. I alla fall? Lite bättre vore lite bättre. Bättre än inte alls.
Ikväll har jag blivit på lite gladare humör, var upp till Jenny å Ronja var oxå där så man får en lite mer gla-boost-klapp i ryggen när man får en dos av dom två <3
Sommaren är ju snart här. Tack moder Jord för det. Man kan faktiskt känna lukten av våren som är påväg. Men jag skulle inte bli jätte ledsen om det blev som i fjol att våren varade typ en dag och sen blev sommar på en gång. :) inte ett dugg..
Peace
Kommentarer
Mitt perspektiv
Att få en diagnos kan ta flera år, man måste gå igenom en neuroundersökning och massa andra tester.
Att ha en diagnos underlättar inte i samhället, det underlättar bara för sig själv så man äntligen kan få en bekräftelse på varför kroppen och hela psyket reagerar som det gör.
Och att omedvetet gömma sig bakom en diagnos är det värsta man kan göra, men däremot kan man prata om det så att det lyfts upp i samhället.
Det är inte samma sak som att gömma sig, då blottar man sig snarare!
Trackback
