Nu är det ju helt enkelt ända nere på botten, hela jag, hela min själ, allt är nere på botten. Känns som att tankarna aldrig kommer att försvinna, att jag vandrar runt i ngn dimma som aldrig kommer låta mig se ett skit frammåt eller åt sidorna.
Totalt, trasigt, precis allt.

Rent jävla helvete är det! Men vad ska jag göra? Jag vill ju bara bli av med dig från mitt liv. Tid är den enda lösningen, men det kommer ta mig en evighet känns det som.

Varför kan det inte bli lite enklare, varför ska det vara så jävla jobbigt för ? Svider, ganger i hela mig.

darling, my precious,
can't you see?
not even you can save me anymore.

Ta mig härifrån. En liten stund, eller ge mig en jävla minnesförlust bara!
Jag vill inte komma ihåg dig, jag vill inte känna dig! Vet du hur mkt lättare allt skulle vara då?