Helt underbart att känna, se och lukta på honom, helt obeskrivligt! Kan inte riktigt förstå att det e honom jag bärt på i 9 månader, väntat och väntat. Nu är han här, två veckor tidig, så han var ivrig på att få komma ut till oss =D hihi. Tog inte heller så lång tid för att vara förstföderska, kom in till förlossningen halv 4 typ och vid 11 var han ute, så det gick undan. Men kändes som en evighet, fyfan vilken smärta, kan jag inte förneka, och det är inget man vill göra om på första taget =P

Men när han väl var ute och låg på mitt bröst bydde jag mig inte alls om det, all smärta lättnade så fort och det var underbart =)

Faktum att jag var sjuk och hade hosta under hela tiden gjorde inte saken lättare heller, haha.
Men det var tvunget att gå ändå lixom. Lustgasen ville inte hjälpa, för ju mer jag andades in ju mer hostig blev jag och ju mer jag hostade ju ondare gjorde allt =P så den sket jag i och skrek efter ryggmärgsbedövningen istället, men när den väl kom hjälpte den inte heller, för den hjälper inte mot själva trycket som var utan massa annat ^^ och det var tryckningarna i värkarna som gjorde så förbannat ont men då fanns det inte mkt att göra förutom att stå ut, och det gjorde jag. Var tvungen lixom? Vad kan man annars göra? Barnmorskan tyckte jag var väldigt smärttålig och att det inte alls var som om jag var förstföderska =P

Jonas masserade och smekte min rygg hela tiden, hans hand fanns att klämma sönder hela tiden, hela tiden fick jag höra att det inte va långt kvar, att jag var så duktig =P allt annat som hände och sades i rummet är som en dimma, som om jag drömt det =P Jag var sjukt trött med, tror jag sa det några ggr, haha. Och jag var så trött att jag lyckades slumra till nåra ggr mellan värkarna, och när Jonas släckte alla ljus i rummet vart det ännu lättare. Vid 8 på morgon kom barnmorskan in och sa hejdå för hennes skift var slut, sen kom det in en annan som skulle ha hand om mig, men det är oxå lite suddigt =P allt jag vet att jag tänkte just då är att jag ville bara få bort smärtan.
Och den försvann ju, till slut, som en kanonkula, pang, plopp, haha =D sen var han där, lill killen =)

Gabriel Lukas Larsson
3110 g
49 cm

=D

Fick flyttas till BB igårkväll och åkte hem idag =) ville ju hem!
Har gått så bra så. Nu ligger lillen och sover, jollrar lite då och då, skriker inte alls mkt! Sover mest, och nu har jag kommit igång med amningen oxå, skönt att veta att det funkar som det ska iaf. Hungrig liten krabat. huhu.

Måste iväg till Soc imorrn, blääääääää! Tror jag ska få hembesök av min barnmorska imorrn med, och på tisdag ska jag till sjukhuset och göra ännu en undersökning på Gabriel =)

Just love it =)
Tack alla för alla söta gratulationer! =D