Bortsett från det som faktiskt är rätt så fantastiskt i mitt liv just nu så känns allt som ett rent jävla helvete just nu! Hur FAN ska man tolka det? Inte en gång till känns det som.. förbannade jävla skit! :/ vill bara lägga mig ner och blunda, självdö för ett tag sen vakna när allt är bra, med ALLT. Jag orkar inte mer med den här bullshiten längre, det tär fan på psyket. Jag fattar inte att sånt här faktiskt händer på riktigt.. jag fick en sån här konstig dramatisk filmscens känsla imorse, där jag bara tänkte VAKNA VAKNA DÅÅ! äääh, gud. Menmen! så kan det tyvärr vara, bara att leva med det lixom.

Nu ska jag försöka läsa lite! Om det nu går. Kroppen är på helspänn hela tiden och jag vill egentligen bara sitta i ett hörn och gråta skiten ur mig, men det går inte ens det! Allt är bara så kallt nu. Hur kan saker vända sådär helt plötsligt? :S Förstår det inte, nä.. inte alls.

När en underbar dörr öppnas i här i livet, så måste likförbannat en annan helvetes dörr öppnad med. Det är som skrivet nånstans. Jag får inte vara glad. Det måste alltid vara NÅTT! Man blir ju lite negativ när det faktiskt har vart så ett tag och man börjar se ett mönster.

* * *

Men när jag fick träffa dig idag.. Ja.. Det räcker med att jag är i samma rum som dig ibland och jag kan glömma bort hela världen, tack, du är verkligen FANTATASTISK! ;D <3 kan ju lova att jag kommer på andra tankar då ^^

Okej, jag har fått skriva av mig lite. Jag ska inte klaga så mkt.. jag har ju dig nu :D