Vad trött jag blir. Så jäkla fed up på det jädrans satans momentet i min tillvaro att jag vill klösa ur hennes ögon. Vissa saker borde ju vara så jävla självklara och uppenbara att man inte gör eller beter sig på. Det finns faktiskt gränser för hur långt man tror att man ska kunna få gå. Och sen bara för att manipulera och fjäska in sitt arsle back in again. Bara för att man kan. Det gick. Ja, då nästa gång kanske snöret har tänjts ytterligare lite, men vadå, är ju bara att tvinga in sig tillbaka igen. Ingen sätter ju gränserna. Suck, pust och stön. Jag är så irriterad. Lärde dina föräldrar dig ingen hyfs? Eller respekt? För andra människor? Eller att det faktiskt FINNS andra människor runt dig som faktiskt sliter för vad dom har medan du tror att du ska få serverat på ett fucking jävla glittrigt silverporslin? För vadå? Vem har utsett dig till den utvalda snyltaren of the year? Ja den stackars kraken borde ju få sig en dänga i pannan han med. 
Nu ska jag ut på en nattpromenad. Myrkryp i benen. Så jävla vidrigt är det så jag kräks.