Jag lär mig att andas på nytt helt själv. Det är motigt och tungt. 

Till helvetet och tillbaka ändå upp till himlen. Hur ska jag lyckas hålla i mig? Människor vet inte vad problem är förrän dom varit där. Jag önskar ingen detta. Jag önskar att jag kunde klättra lite snabbare men jag halkar bara ner. Ensamvarg i mörkret. Varje gång ljuset uppenbarar sig är det något som drar mig i svansen. Jag får påbörja en resa återigen. 

En. Dag. I. Taget. Andas...

I alla fall....

Sitter uppe här konstigt nog ännu med min mor i andra soffan halvt snarkande till andra Pirates filmen. Jag har ju slumrat till under dagen idag så jag är ju inte så trött längre. Men vill egentligen sova. Imorgon kommer dagen att försvinna mkt fortfare än idag med Marieberg och jobb på em. Så jävla skönt. Bara dra förbi dessa kommande dagar och hela julen, nyår, allt, bara glida in i nya året och ta dess med och motgångar ännu ett år fram. Sen påbörja en ny resa i ett nytt år... Ett par ggr. Om och om igen. 

Missförstå mig inte. Julstämning har intagit sin plats. Inte som förr, inte lika starkt, inte som vanligt. Något vrider sig i hela mig. Men har Gabriel hemma hos oss denna jul, äntligen min min min min tur! Helt underbart. Med båda mina små grabbar på julafton. Och resten av närmsta familjen som vi kommer att vara med och träffa under dagen. Det räcker så. Jag vill inte mer, orkar inte mer. Det här är min gömma, mitt bara mitt med mina trygga väggar och trygga människor.

Och på lördag, ja då är det fiesta. En sammanslagning av massa födelsedagar hemma hos Jonas mamma och pappa. Ska bli kul.