Nu äntligen har jag fått sätta mig ner, helt underbart, känns som att jag är på benen hela tiden, hela tiden finns det ngt att göra, men tur är väl det annars skulle jag ju bara sitta på mitt feta arsle och ploga genom några fler serier eller läsa lite mer böcker som den bokmal jag blivit. Mia Skäringer -Dyngkåt och hur helig som helst är den jag hålls på nu och det är ju en rätt smal pocketbok som jag klår ihjäl efter knappt två dagar, kunde ha varit knappt en dag om jag inte haft barnen hemma ;) Hon är bra bäst den kvinnan, hur bekväm med ändå obekväm kvinna! Helt fantastisk. Rolig, lite gullig galen, glappkäftig och vacker som hon är, är hon min nyaste förebild. Och jag har aldrig haft en riktigt förebild, inte som jag vetat vad det egentligen innebär helt och hållet i alla fall. Tycker inte Baby spice i Spice girls riktigt räknas för man tyckte hon var så sockersöt i sina toffsar... Eller?

 

 

 

Jag tvättar på, maskin efter maskin, som om magisk tvätt bara ploppar upp fast man tvättar verkar det aldrig försvinna.. Jag brukar alltid vara så glad över dom ggrna jag har lite tvätt och då tänkt att JA idag blir jag klar snabbt. PFFT! Tydligen hittar jag smutstvätt i hela lägenheten under dagen så det blir 7 maskiner istället för den där enda maskinen jag var så glad över. Jävla skit. Bara le och gilla läget.. rent blir det ju ändå..

Disk, leksaker, torka bort smutsfläckar på golvet hela dagarna.. Nä jag saknar inte att jobba eller så. Inte att jobba på samma ställe som jag var, men att JOBBA, ARBETA, komma iväg hemifrån, göra något vettigt!!