Men men. Det är som det är. Hunnit med mkt ändå. Jobbat, pw osv ni vet. Sånt där man gör efter jobbet och ska hämta kids på dagis. Gabriel åkte till mormor och morfar idag och i vanlig ordning blir Celwin jätteledsen och får som vanligt en glass när dom åkt och blir som vanligt gladare ;) nämen, nästan så jag bli gråtfärdig när Gabriel kramar och pussar Celwin hejdå, blödig! Men än så länge när Celwin är i den här åldern och framförallt trotsåldern så orkar inte mamma ta båda två över helgen, då är hon hellre här hemma hos oss om vi ska iväg nånstans eller så. Jag skojar inte, han kan vara helt hopplös. Och jag tror det smittar av sig på Gabriel för såhär trotsig har han aldrig varit, lyssnar knappt och käftar imot. man måste verkligen leta sig fram i mörkret för att hitta rätt sätt att hantera dom på. Tillsammans och var för sig. Såklart är ju dom när dom är ensamma lite lätt lugnare men inte alltid. Fast det är ju tur det att dom bra stunderna är dom som väger upp mest. ;)