Det är sent men jag tänker inte ge upp denna dag än inte. Jag känner mig rätt pigg just nu. Lite mjuk i panna och så.. Har haft en riktigt mysig kväll med mannen i mitt liv som för övrigt sover nu, jäkla pussy. Är väl inte hela världen att vara uppe en stund extra typ till midnatt när man ska upp kl 06 och vara iväg och jobba va 10 timmar? Det orkar man väl. Tycker jag? ;)

 

Nu är jag inne på sista slängan av ledighet, den 25 mars börjas det igen. Älskade arbetsrutiner! Kommer bli så skönt att slippa gå hemma hela dagarna. Visst har jag ändå haft att göra, jag menar inte bara hemmasysslor och allt det som har med kidsen att göra. Det är möten hit och dit med massa människor, träna osv. Och även försöka hålla det sociala nätverkat igång så man inte isolerar sig helt. Men det är fan nästan lite jobbigare när man är hemmagående än när man jobbar att hålla det sociala vid liv. Jag har min fina Ronja som jag alltid kan lita på och resten av mina vänner har man väl sollat ut lite här och där och jag har insett att alla inte är lika värda att försöka lägga ner tid på att träffa eller försöka träffa så ofta. Jag är ju inte heller ensam om att tänka så heller skulle jag väl tro.

Någon gång i livet inser vem man priotiterar, vem man tilllåter sig själv att öppna upp sig för. Det är väldigt svårt att lita på människor. Jag har blivit blixtsvart sviken och huggen i hjärta och rygg av två stycken som jag trodde mig lita på till 110%. Vem kunde ana det? Inte jag, inte då i alla fall. Ingen av dom ingår i mitt liv överhuvudtaget idag. Jag vill aldrig mer ha dom i mitt liv igen, det skulle förgifta mig. Förmodligen dom också.

 

Det är faktiskt inte alla som förstår när en annan prioriterar något eller någon annan än just den.

Familjen kommer alltid först. Alltid. Det är ngt man måste lära sig att förstå och respektera. Jag har fått mkt skit för att ha prioriterat att vara hemma istället för att hänga med ut, som att det skulle ge mig samvete på ngt vis. Helt sjukt. Som jag har sagt förr, dessa vänner är inte värda ens en förklaring. Det går lixom inte. Det ärr svårt att borra in saker i huvudet på människor som inte lever ett likadant liv som en annan. Men så är det ju. Överallt. För många. Det är synd, för många fina vänskaper som har varat i åratal kan gå sönder i tusen bitar.

 

Det rullar runt mkt tankar om just vänskap, tillit och sånt där egentligen viktiga ingridienser i livet som surrar i huvudet på mig.

 

Ta en liten smygcigg vid fönstret nu och ett glas Coca cola zero, oh yeah. Sen ska jag jaga tandtroll, titta till och stoppa om min lilla pojke där han sover fint i sin säng i sitt rum och sen ska jag lägga mig hos min fina Jonas. Riktigt gosa ner mig och somna, för trött som aset är jag. CIAO!