när man önskar sig tillbaka till gymnasiet
Ojoj, solen har visst kikat fram efter det oväntade snövädret som spottade en i asniktet imorse när man kikade ut genom fönstret. Ett riktig äcklig slemmig spottloska var det. Man blir lite barnglad när man ser att det slutat och solen tittar fram, man får lixom tillbaka vårkänslorna man har haft senaste tiden, men det är ju som det är jämt. "nu är det vår! jag kan känna det" vårkänslor hit och dit, bla bla bla.. jag säger då tamefan att jag inte längre kommer ha några sådanna förrän det är augusti. Jävlar i mig är vi pessimister nuförtiden. Ialla fall gällande vädret. Då slipper vi ialla fall bli besvikna. Ja, här jävla kyla vi har genomlidit i mer än 6 månader nu. Hur fan orkar vi?
Nu har jag i alla fall läst ut denna underbara bok. Läsvärd!
Är i full gång att ladda hem alla säsonger av våran kära serie Solsidan som Ronja på ngt märkligt sätt undangått och inte sett mer än 3 avsnitt av. Inte helt okej så imorgon ska vi se alla avsnitt då hon kommer hit efter att ha varit i Egypten och nästan blivit såld för ett par kameler. Närå, hon verkade ha det rätt härligt oxå!
Styrkekramar till henne och hennes familj som inte verkar få ngn slags ro längre tider. Rätt orättvist kan ju känna men livet kan ju knulla en rätt hårt i analen ibland och det är bara att bita ihop. Jag kan trösta, lyssna, visa empati och hoppas på det bästa. Men det är oxå allt jag kan göra. Att stå bredvid min vän och ge henne styrka att orka och inte tappa sig själv. Men jag kan inte gå in och ta bort det och breda ut kaoset lite på mig själv så hon ska slippa lite av det. Allt en annan kan göra är ju faktiskt att bara finnas där.
Vem hade anat att någon av oss skulle möta livet såhär när vi sprang runt på Kumla gymnasiet och trodde vi redan hade sett allt och upplevt den värsta jobbiga smärta? Nja.. inte jag ialla fall, jag hade ju redan upplevt hjärtesorg, familjesorg, livet kunde ju inte bli värre. HA! vilken jävla spark i fejset jag fick. Jag kan önska många ggr idag att jag var tillbaka till gymnasiet med mina gamla vänner och det största bekymret jag hade var att träffa på min klassföreståndare eftersom jag varit borta från skolan för mkt. Eller att det var äcklig mat i skolan så man fick gå ENDA bort till ica maxi och handla ngt. Ja.. tuffa tider det....
Kommentarer
Trackback
