I måndags var jag med om något fantastiskt nyttigt för mig och mina stökiga sinnen, min tunga sorg som har varit ett stort frågetecken hur jag ska hantera den eller ens om jag kunde göra det. Ronja var med mig till Synnöve ute bland Vretstorpsskogarna som vi för övrigt behövde en gps för att hitta. Vi hade inte gjort det annars. Bara i parantes sådär ;) snillen på lokalsinne där!

 

Det besöket på ca 1,5 timma va bland det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag skulle vilja uppleva den stunden om och om igen. Otroligt bra att vi spelade in det. Jag skulle kunna lyssna på det hela tiden, men det är väl det att det förändras inte och jag skulle väl egentligen kunna ha suttit kvar där många fler timmar och ställt hundramiljoner frågor, jag skulle vilja få höra mer, veta mer. Synd att det inte helt och hållet riktigt fungerar så, men det är fortfarande det bästa jag gjort på mycket mycket länge och något jag kommer att ha med mig resten av mitt liv. Något vi behövde. Vi som blivit berörda. Vi som fortfarande försöker bearbeta bortgångar av nära.

 

Lev för en frid,

frid för ett liv,

när du kommer på att hon finns här

kommer hon stanna

lyssna på dina rop

hjälpa dig till ett liv i frid

 

 

Något i mig kunde släppa och lätta på sorgen. Och på det sättet kanske det kommer kunna kännas som att det finns närmare än man tror. "Det behöver inte vara så himla mkt mer komplicerat än man tror många gånger"