Man ska inte säga för mycket för då kan det ännu bara ännu hårdare komma tillbaka och hugga en i arslet. Eller hur man nu vill se på det. Man ska känna efter innan man öppnar sig alltför mkt för någon. Även om du känner personen. För ibland känner man inte någon fast man har haft denne nära inpå livet en längre tid. En längre tid kan man väl diskutera, vad är en längre tid eller en länge tid nog för att man ska känna tillit? Alltså vad jag har lärt mig är att hur länge man än känt någon, hur roligt man än kan tänkas ha med personen eller vad man än pratar om rent allmänt, så ska man alltid alltid alltid känna efter om saker man säger som man vet kan påverka en i livet negativt, vad det än kan vara. Om inte så borde alla människor kunna utveckla nån slags vägg som man ska kunna sätta upp när det kommer till den tilliten om saker som kan svinga tillbaka som rena bomerangen lite senare i livet för man litade lite för mkt på en person. Lite dumt eller hur? Vem ska man då lita på? Om man behöver prata om något? Något man kanske inte ens vill prata om med kurator eller liknande, allt sånt som även finns.. Jag tror inte det finns, för tillitsbanden har man ju sett och upplevt ha klippts både hit och dit och stupar många vänskaps och familjeband. Så jävla dumt.

 

Var istället då smart nog att veta hur du ska sätta upp en vägg annars om man inser att bomerangen kan vara på väg tillbaka mot en.. det kan slå hårt om inte väggen är uppe.. hårt som fan, trust me, i know. Inte minst att ha förlorat någon man haft i sitt liv som man trodde skulle finnas kvar. Men det är ju alltid ett val upp till var och en.. hur många tillitssmällar kan en människa ta menr jag... enough is enough

 

 

... Bara något jag funderar och funderat på ett tag..... Vem vågar man egentligen öppna sitt hjärta fullt ut för?