Det är inte klokt vilket tomrum du har lämnat efter dig. 8 månader sen. Inte förrän nu jag har på riktigt helt och hållet kunnat fått in det och förstått det. Älskade du. Det är inte så märkligt heller, jag är här, du var där, för familjen där som levde nära kan jag inte ens kunna tänka mig hur det måste ha varit.. Smällen lr vad man ska kalla det för mig har ju fördröjt men för det gör det inte mindre ont i mig. Jag tänder ljus för dig varje kväll, mormor. Jag kommer aldrig kunna förstå att ditt hus kommer vara utan dig. Du kanske inte heller riktigt insåg hur mkt alla dina barn och barnbarn dyrkade dig. Inget kommer nånsin vara riktigt lika bra för mig, för min mamma, att åka ner och se huset med alla minnen som vilar där.
Vaka över oss. Vakta oss, kom och visa oss att du faktiskt kan vara lika fullifan på andra sidan som du var här ;)
Min vackra.

En sak jag börjar fundera på såhär helt jättemärkligt. Jag vet. Men min egen mor, hon är mormor upp i dagen. Hjärtat passar rakt ner i samma storlek och form som hennes. Jag kan inte sluta grubbla på den dagen då mina barn kommer behöva gå genom precis samma sak jag gör nu. Samma sorg. Jag tycker det är helt galet att jag tänker såhär men det ÄR livets gång, för alla. Det är endel av det. Men det kommer aldrig vara något enkelt för mig att veta och inse att det är något ingen av oss slipper undan.

Det var fan som jag gnäller då. Men då kanske ni kan förstå lite vart jag står, jag sörjer och det gör jag bäst i tystnad och skriver helst ner det. Jag vet inte varför, kan verka konstigt, men jag vet som tur är mkt konstigare saker än det ;)

Men vi åker till City Gross nu och storhandlar lite då!..:) imorgon är en ny vecka och jag börjar den med ett kvällspass, rätt OK tycker jag allt hihi

"Det är när dimman lägger sig på ditt inre och du för ett tag inte riktigt kan se klart längre... För ett tag... Bara ett litet tag..."

Peace.