Stelhet till maximus deluxe när jag klev upp. Värst är det alltid på morgonen. Med allt som har med min rygg att göra.. rätt otrevligt.

 

Märks rätt rejält att man bara går hemma nu för fritiden speciellt på fm fylls med mer och mer meningslöshet som exempelvis The Bachelor. Säsong 14. Om ni ville veta.. jag blev så nyfiken på vem som faktiskt vann sin drömprins till slut så jag fuskade och tittade på nätet.. Så nu vet jag det.. inte lika spännande längre.. mest löjligt och jag blir bara irriterad på serien. På upplägget. På alla dessa brudar.. varför tittar jag ens? Har ju till och med dödat spänningen och tagit reda på vem som vinner.. vill iväg och träna för i helvete. Ja men gör det då kan ni tycka då, ja men nu är jag bara rent av livrädd för att träna. Vill så ogärna pajja mig igen nu när min sjukskrivning snart är över. På papper alltså... sen om jag rent kroppsligt orkar jobba är ju en annan fråga. Jag vill ju verkligen. Ena dagen skulle det inte vara några konstigheter och dagen efter är jag halvt förlamad i rygg och höger ben. Situationen börjar ju kännas lite ohållbar och klen.

Hösten är ju praktiskt taget här och jag är bara överlycklig att solen är hos oss så länge ändå. Men snart blir det gråare och gråare. Jag behöver jobba faktiskt jobba. För mitt eget psyke. Inte så mkt kanske, men jag vet att jag klarar inte en höst till med samma svarta som förra hösten. Dock är ju hela mitt liv klart annorlunda och ljusare än det var förra året. Men det kan vara hur jävla bra som helst ändå åker folk på höstdeprissioner.

 

Så nu är kaffet uppslurpat.. hitta något och greja med.. byta tröja är det första.. den här parfymen jag drog på mig var som att jag tog på mig förra höstens alla känslor. Dystert. Sjukt hur dofter kan förknippas så starkt med känslor och tider i livet man varit med om. Tror jag ska slänga flaskan faktiskt.. har inte använt den här parfymen enda sen i vintras tror jag. Det kan jag inte ha gjort. Tror knappast att accesationen som ska ligga nere och bergavd med den här starka doften kommer att försvinna om jag sprutar på mig den så lika bra att sutta den.. och tvätta skjortan.. kan ni förstå då eller? Hur galet starkt sånt här känns egetligen? Vill inte koppla ett dugg till det. Har aldrig i mitt liv förrän förra höst/vinter upplevt ngt i stil med en riktig deprission. Och nu är det dags för grått, kallt igen.. man får arbeta arslet av sig för att motarbeta.. motarbeta och vara medveten hela tiden om det man helst inte vill tänka på.. trist

 

chopp chopp..iväg och rota i garderoben och sen.. greja vidare.. med något.. tips? :S funderar starkt på en promenad.. om jag vågar.. fan det värsta är ju om jag blir KALL om ländryggen