Jahapp jahapp det var det. Ont har jag fortfarande men det ska väl släppa strax tycker jag. Jag hoppas det, jag hoppas att man ska kunna bli lite välfungerande än senaste 2 dagarna.. Vilket helvete det är med ryggvärk alltså. Fyfan vilken krympling man är ibland. Så bräcklig, värre än en 80 årig tant i vissa dagar. Hur ska detta gå egentligen?

Många timmar på akuten blev det.

Men jag fick träffa en väldigt bra läkare till slut. TILL SLUT. Bättre sent än aldrig. Något borde ju för fan göras åt det? Ska det verkligen behöva gå till på det viset? Jag förstår inte. Människor åker väl in till akuten av en anledning eller? Ändå får man vänta i timmar! Det var endel barn in. Alltså SMÅBARN. Bebisar. Man kan ju lugnt påstå att jag inte var kaxig igår. Bröt väl halvt ihop själv bara jag hörde bebisskrik från en massa håll. Hemskt. Det är vad jag skulle kunna låta gå före. Barnfamilj. Även om man väntat länge själv, så vet jag även hur hemskt det måste vara att sitta på akuten med småbarn. Jag kunde inte sluta tänka på mina egna kottar igår. Jag var väldigt känslosam. Tårarna bara rann. Ren utmattning, värk och jag ville bara hem. Hem till mina barn. Dock var ju Gabriel hos sin pappa men gudars vad jag saknade honom. Och Celwin. Skar i hela hjärtat. Tänkte mig själv hur det skulle vara att sitta där med dom och bara vänta... och vänta... nä fy vad GLAD jag skulle bli om någon annan vänlig själ låter en gå före då. Man får hoppas att det aldrig nånsin kommer behövas. Men man har ju stor empati för dom som behöver åka in. Ofta. Urk

 

Farfar kommer med Celwin i em. Vänlig själ som han är fick han ta Celwin igår. Även hämta oss på akuten mitt i natten, han hade alltså suttit uppe och väntat på att vi skulle ringa efter skjuts. Förstå den. Vi hade inte ens sagt ngt om det. Eldsjälen själv.

Jag tänker mysa upp min lilla guldklimp massor idag. MASSOR. Galet vad jag saknar mina barn nu. Helt fucking crazy.