Jag hoppas att det är all stress å allt som varit runtomkring är vad som orsakat detta. Jag gillar inte att vara en av dom som blir förvarnad i bl a drömmar. Känslor. Ångesten. Jag hoppas det är nu mönstret bryts å att jag kan andas ut. När fan det nu blir. Jag sitter på nålar å ja får bara upp värsta tänkbara. Men den hala smidiga vessla du brukar vara, borde jag tänka att det är nog lugnt. Så det är lugnt.